Såhär borde fler helger spenderas.

Vi åkte från den frostiga morgonen till om möjligt kallare Malmö. Fikad gott när vi anlände efter att på tåget dit fått höra en snubbes hela livshistoria.
Handlade fina saker med, trots att jag själv bestämt mig för att inte göra det (lär mig aldrig, kommer aldrig göra det) - men jag investerar hellre lite pengar i fina saker som jag kommer älska sönder än att de ska få vara ensamma i plånboken.

Vi åt utomhus på Lilla torg, i slutet av oktober. Under ett tiotal värmelampor och filtar åt jag underbart god mat och njöt av att man kunde se stjärnor klockan halv sju på kvällen.
Hotellet beställde taxi till oss framåt kvällen. Taxichaffören som steg ut och så fint och trevligt öppnade dörrarna för oss såg ut att platsa i The Poodles utan några större svårigheter.


Baltiska hallen var enorm och då var den ändå delad på hälften inför denna musikalen. Som flest har det fått plats 5.975 där inne.

Första delen av musikalen satt jag med tårar i ögonen och gråten sved i halsen i tjugo minuter. Det var så fint, så hjärtligt och ändå helt utan tanke att försöka göra något som skulle likna Michael i detalj - utan det var bara en ren och skär hyllning direkt från hjärtat.


I slutet av andra akten så slog det slint i huvudet på mig - Billie Jean spelades och jag kände mig tvungen att gå längst fram.
Så jag la linslocket till kameran i bh:n (inget att rekommendera btw, det var inte så skönt efter en halvtimme), tog kameran under armen och kom längst fram. Puttades dock till vid ett tillfälle och hamnade inte mer än 5cm från högtalarna - det är inte heller något jag rekommenderar.
Men jag älskade det.


Det är ingen tvekan om saken, en bit av Michael Jacksons kärlek var i Baltiska hallen igårkväll.