AU DESSOUS DU VOLCAN
my picture
Det finns längtan som river upp kroppen inombords. Den kliar, sticker och bultar. Hela tiden finns den där, den ligger där och svider.
Den påminner om en viss sorts saknad. För ibland kan saknad vara just så - kliande, stickande och bultande och ständigt påminnande om något man inte kan få tillbaka.
Jag har en helt annan slags längtan inombords ikväll. Brinnande längtan - efter något, efter någon. Den är så stor, jag vill sluka hela världen, jag vill sluka hela dig.
Jag har längtan efter fjärran länder och okända språk.
Mjuka händer och ömma ord.
Hej Tyra,
Jag tror knappt att vi ens utbytt några ord innan, men jag tänkte börja nu med att skriva någon rad. Kanske fel tillfälle vid fel tidpunkt, men jag skriver ändå. Jag går vid namnet everloving på bilddagboken och har länge bevakat dig! Det har gått ett par år nu, fastän jag knappt ens använder den sidan alls längre, såsom många andra.
Jag tänkte skriva att jag fortfarande älskar känslan du förmedlar i din fotografi och att jag kommer fortsätta kika gång efter gång. Du vet säkert hur jag menar; att vissa personer har en aura av mystik som omger dem och som aldrig sinar i tankarna! Så känns det nu då jag skriver dessa rader och försöker, förmodligen förgäves, sammanfatta känslorna som samlats under år och år i några enstaka ord. Jag tror inte att jag lyckas särskilt väl, men jag hoppas att du åtminstone på något sätt uppskattar en långväga kommentar.
Natten är alltid lång och nästan alltid ensam.
/Andrei
