Haruki Murakami är en av mina favoritförfattare. Han skriver så lätt och flytande samtidigt som varje textrad är fylld av berättande ord som i sin tur bildar dessa fantastiska berättelser om allt från tunna kjolar i en sommarvind, en genomskinligt vit hud i en fönsterkarm, helt omöjlig kärlek, rädsla för att bli förälskad, främmande öar i klarblått vatten och äldre män som kan tala med katter.

"Hon duschade, klädde på sig och satte sig åter i solljuset. Jag visste inte vad
jag skulle säga, så jag satt tyst bredvid henne. När solen förflyttade sig, följde
vi efter lite i taget. "