JAPAN
Nu är jag i Tokyo. Kom till hotellet för lite mer än en timme sedan och sitter jag med tungt huvud och vacker skyline utanför hotellet.
Flyget hit tog lite mer än tre timmar. När vi började närma oss Tokyo varnade personalen för att det skulle bli turbulens (hur mycket turbulens tror de då att det ska bli, då detta var första gången jag varit med om att det varnat för det av alla gånger jag flygit i hela mitt liv). Turbulens är ju överhuvudtaget inte någonting farligt, men jag kan förstå att många tycker det är obehagligt, speciellt om personalen säger åt en att genast knäppa på bältet och gå på toa snabbt tillbaka om det behövdes.
Vi åkte en buss in till centrala Tokyo som släppte av folk vid en enorm tågstation och ett annat hotell. Ombord på bussen fanns ett underbart fint par. Jag skulle tro att de var i ålder 22-25. De var från Kina och skulle nog tillbringa några dagar för att utforska Tokyo. Killen hade långt hår uppsatt i knut och stora baggy jeans.
Han hade små fräknar som täckte hans kinder och väldigt snälla ögon.
Tjejen hade lockigt uppsatt hår och var snyggt klädd i jeans, svarta converse, snygg kakifärgad jacka(jag ville ta den) och svart t-shirt under. När hon gick förbi mig i gången i bussen såg jag att hon hade en liten bula på magen. Hon var gravid i 3-4 månaden och jag blev helt varm inombords när jag tänkte på detta coola, unga paret som väntar sitt första barn och har hela livet framför sig.
När vi kom fram till hotellet tog en kille hand om vårt bagage och visade oss vägen till vårt rum. De är otroligt artiga här i Japan, de bugar åt allt och alla. När vi åkte från flygplatsen så väntade de männen som hade kastat in allt bagage i bussen på att bussen började åka, sen bugade de.
Killen som visade oss till rummet pratade bra engelska men ganska otydligt (som ganska många här) och han läspade när han pratade. Otroligt söt var han(funderar på att ta med honom hem). Han visade oss hur allt gick till i rummet och på väg ut genom vårt rum bugade han fyra gånger. Åh.
När han hade gått var mamma tvungen att visa mig hur toan fungerade här(hon har bott här innan).
Efter att man har spolat på toan kan man trycka på några knappar som sitter på vänster sida av toaletten. Mamma berättade att det skulle komma en stråle sprutandes från toaletten, men ingenting hände. Jag började asgarva för jag kunde bara se framför mig hur den där strålen skulle komma rakt i mammas ansikte medans hon undersökte hur hon skulle få den att fungera.
Till slut provade vi en annan metod, mamma satte sig på toaletten, spolade och tryckte på en av knapparna. I ögonvrån ser jag hur en liten vid pinne skjuts ut från toaletten och innan jag hinner säga något så sprutar den vatten rakt upp i häcken på mamma, hon tjuter och börjar springa därifrån, men strålen är så stark att den följer efter henne och blöter ner alla hennes kläder.
Jag skrattade så mycket så jag ramlade ner i handfatet.
Imorgon blir en lång dag(får ont i fötterna bara jag tänker på det) och det ska bli jättespännande. Uppdaterar med bilder imorgonkväll.
Nu viskar sängen mitt namn. Godnatt!
Flyget hit tog lite mer än tre timmar. När vi började närma oss Tokyo varnade personalen för att det skulle bli turbulens (hur mycket turbulens tror de då att det ska bli, då detta var första gången jag varit med om att det varnat för det av alla gånger jag flygit i hela mitt liv). Turbulens är ju överhuvudtaget inte någonting farligt, men jag kan förstå att många tycker det är obehagligt, speciellt om personalen säger åt en att genast knäppa på bältet och gå på toa snabbt tillbaka om det behövdes.
Vi åkte en buss in till centrala Tokyo som släppte av folk vid en enorm tågstation och ett annat hotell. Ombord på bussen fanns ett underbart fint par. Jag skulle tro att de var i ålder 22-25. De var från Kina och skulle nog tillbringa några dagar för att utforska Tokyo. Killen hade långt hår uppsatt i knut och stora baggy jeans.
Han hade små fräknar som täckte hans kinder och väldigt snälla ögon.
Tjejen hade lockigt uppsatt hår och var snyggt klädd i jeans, svarta converse, snygg kakifärgad jacka(jag ville ta den) och svart t-shirt under. När hon gick förbi mig i gången i bussen såg jag att hon hade en liten bula på magen. Hon var gravid i 3-4 månaden och jag blev helt varm inombords när jag tänkte på detta coola, unga paret som väntar sitt första barn och har hela livet framför sig.
När vi kom fram till hotellet tog en kille hand om vårt bagage och visade oss vägen till vårt rum. De är otroligt artiga här i Japan, de bugar åt allt och alla. När vi åkte från flygplatsen så väntade de männen som hade kastat in allt bagage i bussen på att bussen började åka, sen bugade de.
Killen som visade oss till rummet pratade bra engelska men ganska otydligt (som ganska många här) och han läspade när han pratade. Otroligt söt var han(funderar på att ta med honom hem). Han visade oss hur allt gick till i rummet och på väg ut genom vårt rum bugade han fyra gånger. Åh.
När han hade gått var mamma tvungen att visa mig hur toan fungerade här(hon har bott här innan).
Efter att man har spolat på toan kan man trycka på några knappar som sitter på vänster sida av toaletten. Mamma berättade att det skulle komma en stråle sprutandes från toaletten, men ingenting hände. Jag började asgarva för jag kunde bara se framför mig hur den där strålen skulle komma rakt i mammas ansikte medans hon undersökte hur hon skulle få den att fungera.
Till slut provade vi en annan metod, mamma satte sig på toaletten, spolade och tryckte på en av knapparna. I ögonvrån ser jag hur en liten vid pinne skjuts ut från toaletten och innan jag hinner säga något så sprutar den vatten rakt upp i häcken på mamma, hon tjuter och börjar springa därifrån, men strålen är så stark att den följer efter henne och blöter ner alla hennes kläder.
Jag skrattade så mycket så jag ramlade ner i handfatet.
Imorgon blir en lång dag(får ont i fötterna bara jag tänker på det) och det ska bli jättespännande. Uppdaterar med bilder imorgonkväll.
Nu viskar sängen mitt namn. Godnatt!
Hej hjärtat! Nu är jag i Tokyo och kan använda mig egna dator utan problem!
Börjar med att säga: FY VAD UNDERBART FÖR DIG! Jag blir glad i hela kroppen och själen när jag läser det du skrivit. Är så glad för din skull, verkligen.
Berätta hur han ser ut! Luktar han sådär underbart gott när du vaknar bredvid honom på morgonen? Vad gillar han att göra när han inte jobbar och pussar på dig?
Hans hund var ju bara något av det sötaste jag sett! Är du underbart kär? Är du lätt under fötterna och känner du dig alltid vacker i hans närvaro?
Usch, jobbigt det där med hans ex. Du får verkligen sätta ner foten och säga att du inte pallar med det, om det går för långt. Sånt kan verkligen ta energin ur det mesta.
Åh, ja du. De mesta av texterna på min blogg är sånt som bara flödar ur mig när jag väl sätter mig ner och samlar tankarna jag har gått med inuti huvudet och det som har legat och tyngt axlarna.
Hade en period när jag började sakna Marre igen. Oh, det kändes lite konstigt att skriva det.
Det är konstigt med saknad. Jag vill inte på något vis ha tillbaks det vi hade eller påbörja någonting nytt med honom, men ibland kan fragment av det vi hade dyka upp och beröra mig väldigt djupt. Jag tror starkt på att en människa inte bara har en stor kärlek i sitt liv, utan många. Men jag vet däremot att han var min första kärlek, du vet den som tar ens hjärta och själ och skakar om och när allt är över är det the end of your life as you know it. Måste erkänna att det har varit grymt svårt att återställa mig efter allt vi gick igenom, trots att det snart är ett år sedan.
Jag drömde om honom inatt, men jag blev bara lycklig. Han är som en vacker skugga från mitt förgångna som ibland hemsöker mig och ibland sänker mig en känsla av att jag inte är ensam.
Men nu är allting som det ska. Jag vet att det verkligen går mot sitt slut nu, allt är slut nu. Med pontus var jag fortfarande inte klar med läkningen av mig själv, men nu är jag äntligen färdig. Skrivandet är en del av den processen som gör att det går enklare att få ut känslor utan att behöva anstränga sig, det bara kommer när jag väl söker efter det.
Nu är klockan mycket här, ska snart gå och lägga mig, lång dag imorgon!
Ha det bäst i världen! Saknar dig med!
PUSS OCH KRAM <3
Börjar med att säga: FY VAD UNDERBART FÖR DIG! Jag blir glad i hela kroppen och själen när jag läser det du skrivit. Är så glad för din skull, verkligen.
Berätta hur han ser ut! Luktar han sådär underbart gott när du vaknar bredvid honom på morgonen? Vad gillar han att göra när han inte jobbar och pussar på dig?
Hans hund var ju bara något av det sötaste jag sett! Är du underbart kär? Är du lätt under fötterna och känner du dig alltid vacker i hans närvaro?
Usch, jobbigt det där med hans ex. Du får verkligen sätta ner foten och säga att du inte pallar med det, om det går för långt. Sånt kan verkligen ta energin ur det mesta.
Åh, ja du. De mesta av texterna på min blogg är sånt som bara flödar ur mig när jag väl sätter mig ner och samlar tankarna jag har gått med inuti huvudet och det som har legat och tyngt axlarna.
Hade en period när jag började sakna Marre igen. Oh, det kändes lite konstigt att skriva det.
Det är konstigt med saknad. Jag vill inte på något vis ha tillbaks det vi hade eller påbörja någonting nytt med honom, men ibland kan fragment av det vi hade dyka upp och beröra mig väldigt djupt. Jag tror starkt på att en människa inte bara har en stor kärlek i sitt liv, utan många. Men jag vet däremot att han var min första kärlek, du vet den som tar ens hjärta och själ och skakar om och när allt är över är det the end of your life as you know it. Måste erkänna att det har varit grymt svårt att återställa mig efter allt vi gick igenom, trots att det snart är ett år sedan.
Jag drömde om honom inatt, men jag blev bara lycklig. Han är som en vacker skugga från mitt förgångna som ibland hemsöker mig och ibland sänker mig en känsla av att jag inte är ensam.
Men nu är allting som det ska. Jag vet att det verkligen går mot sitt slut nu, allt är slut nu. Med pontus var jag fortfarande inte klar med läkningen av mig själv, men nu är jag äntligen färdig. Skrivandet är en del av den processen som gör att det går enklare att få ut känslor utan att behöva anstränga sig, det bara kommer när jag väl söker efter det.
Nu är klockan mycket här, ska snart gå och lägga mig, lång dag imorgon!
Ha det bäst i världen! Saknar dig med!
PUSS OCH KRAM <3
Kommentarer
Postat av: A n n a
sv: Nice, och nu i Tokyo ser jag, vad häftigt! Ser verkligen fram emot Peking :)
Trackback
