Nu är Siesta över för i år. Det var på många sätt strålande förutom vädret. All musik jag hörde ville jag äta upp, ville att tonerna skulle krypa in under skinnet på mig.

Just nu sitter jag här med lite ångest, bara lite. Vart tog maj vägen? Vart tog Siesta vägen? Mindre än två veckor till studenten...VA?


Hur ska jag hitta tiden att känna efter hur jag känner för nuet när nästan allting handlar om framtiden? Jag måste ta kontroll över den tid jag har, den tiden som bara jag äger, och göra någonting värdefullt med den och sluta planera inför framtiden hela tiden.
Framtiden är, och kommer alltid att vara, oviss för alla.


Det enda vi äger är nuet. Ingenting annat.