sources unknown

jag är nog världens bästa drömmare. jag skulle inte kalla
mig dagdrömmare, men däremot kvällsdrömmare.
det börjar precis samma sekund min kind snuddar vid
huvudkudden om kvällarna. när jag har dragit för mina
mörka gardiner, dragit upp knäna mot bröstet och
andats ut.

då är det alla intryck, tankar och känslor
går från att vara en enda stor röra till att istället
bilda små diabilder bakom slutna ögonlock.

att drömma innan de riktiga drömmarna sveper in
och tar över när kvällen övergår till natt är de
bästa jag vet.
för där finns endast det jag vill göra utrymme för.
drömmar om att få besöka så många platser i världen
som möjligt. att få jobba med någonting som jag känner
ger mig någonting och utmanar mig.
att få träffa fler människor som förändrar mitt liv
och vidgar min vy på omvärlden.

att känna att det är okej falla och bli riktigt kär.
löjligt, dumt och underbart outhärdligt jättekär.

att någon dag gå barfota över slitna trägolv
i ett hus som jag kallar mitt hem.
att träffa en människa man känner att man
aldrig vill vara utan. att någon gång få dyka i stilla,
mörkblått vatten och känna höjden av frihet rusan
genom kroppen. att någon dag stå i köket och höra
glada barnfötter komma springandes, skrubba bort grus
från mörka handflator och sen lyfta högt
och säga att dig älskar jag mest.
att hoppa av ett tåg någonstans i världen med inget
mer än en ryggsäck över axeln och sällskap av en kärlek
eller en bästa vän.
att strosa runt på gatorna i älskade paris. att komma
tillbaka till tokyo efter en lång tid någon annanstans
och återuppleva tiden här. ligga vaken en hel natt
och bara prata med någon man verkligen bryr
sig om.

älska, fånga ögonblick och
förevigt minnas.