picture tumblr

när jag kommer ut från min tågstation så ligger det
en liten mataffär mitt över gatan. den är så liten att
när jag har både min skolväska och min gymväska så
brukar jag låta bli att överhuvudtaget gå in där för då
är det omöjligt att komma fram.
idag skulle jag gå in där lite snabbt för att köpa frukost
till imorgon. precis vid grönsakerna står det ett butiksbiträde
och en blind kvinna. butiksbiträdet står och berättar för
kvinnan hur mycket en avokado kostar, hur mycket en
grapefrukt kostar och så lägger hon dem varsamt i hennes
händer för att låta henne känna om hon tycker de är mogna
nog. den blinda kvinnan känner och bestämmer sig för
två grapefrukter. hon kan inte lägga dem i sin korg så hon
får hjälp. hon ler lite snett precis som att hon skäms lite.
butiksbiträdet går iväg en stund för att hämta en
grapefrukt till. den blinda kvinnan står kvar helt ensam.
jag känner hur mitt hjärta knyter sig. hur tårarna börjar
bränna mot mina ögonlock. hur den där gråtkänslan
i halsen väser sig större och större. ställer mig vid pastan
istället. tar några djupa andetag. tänker skärp dig nu
för fan tyra. tar två kliv mot grönsaksdisken och ser den
blinda kvinnan igen och känner hur en tår letar sig fram
i vänstra ögat, hoppar ut, studsar mot kinden för att sen
falla mot golvet.

nu har jag ingen frukost till imorgon.

så fort jag ser en blind människa
så börjar min underläpp att darra. tanken på att
det finns människor som är så otroligt ensamma
här i världen lika så.
jag försöker inbilla mig att alla har sina grejer som
får en att bli bölig.