ikväll såg jag filmen It's a kind of a funny story.
den filmen får bli mitt lilla tips för denna lördagen som nu bara för
23 minuter sedan slog om till söndag.

filmen handlar om en ung kille, craig, som bestämmer sig för att
söka psykiatrisk hjälp då han känner att det finns en risk att han
kanske kommer ta livet av sig själv annars.
han hoppades på att bara kunna få några tabletter och så skulle
depressionen (press, kärlek, skola, stress, ångest)
han tyngdes av försvinna. men han blir tvungen att
stanna på avdelningen i minst fem dagar för utredning
innan han får åka hem.

inne på avdelningen träffar han bland annat den väldigt omtyckta
och otroligt godhjärtade bobby (spelad av en alltid lika bra
zach galifianakis, från baksmällan etc), får dela rum
med en nästintill apatisk egyptier och träffar en ung tjej med
märken efter rakblad över större delen av kroppen som han faller
för.

jag vet inte riktigt vad jag mer kan skriva utan att förstöra filmen,
men se den. jag blev rörd till tårar flera gånger. av kärleken och
medmänskligheten och hoppet i all förtvivlan.
den bara värmde helt enkelt och vissa scener(scenen när craig sjunger
eller scenen när egyptiern dansar) var bara helt fantastiska.

keir gilchrist som spelar craig har helt fantastiska ögon också, bara
det kan jag tycka är en bra anledning till att se filmen.