picture 1 me, picture 2 tumblr

stiger upp halv fem på morgnarna. smyger i köket på svalt trägolv och
dricker svart kaffe. tittar ut över ängarna och känner in dagen som är
på väg. varje morgon.
jobbar med ett monotont arbete på dagarna medan det hänger moln tunga
av blygt regn utanför fönstret. tankarna flyger iväg så långt att jag omöjligt
kan nå dem, än mindre komma ihåg dem.
när jag vaknar ur dvalan finns det inte kvar någonting annat än känslan från
en flyktig dröm eller tanke. oftast är den lätt, mjuk och lämnar varma spår
i kroppen. men ibland är det enda som finns kvar en känsla av obehag och
ovisshet. en rädsla för någonting jag inte kan sätta fingret på, än mindre
fånga och göra upp med.



tumblr

men jag känner att så länge jag vet var jag har mitt huvud gör det
ingenting att jag inte vet var jag lägger mina tankar.

men ingen vill ju vara rädd.