ATT LÄMNA

 

 

 

 

 

my pictures

 

saknaden.

 

där i parken satt jag, på min sista dag i tokyo. spenderade hela dagen ensam.

jag är så glad att jag gjorde det, att jag tog mig tid, åkte till parker, åt god mat och bara andades. 

städade mitt rum när jag kom hem på kvällen, åt en bento från seveneleven och bara tänkte.

tvättade min svarta långklänning jag skulle åka hem i för hand och torktumlaren var full, så jag 

hängde den på tork i rummet. vaknade med jämna mellanrum hela natten av att det droppade ner

vatten på golvet. som en tickande klocka.

 

en vacker kvinna från agenturen jag ordnade min lägenhet genom kom dagen efter och tittade efter

så att jag hade städat. det gick så fort, hon ägnade en minut i rummet där jag bott längre än ett år

och sen fick jag lägga mina nycklar i hennes kupade hand.

min mage vred sig i det ögonblicket. 

jag ställde mig ute på trottoaren nedanför mitt lägenhetshus och väntade på en taxi.

vinden var så mjuk mot min kind och solen gömde sig nätt och jämnt bakom molnen. jag fick tag på en

taxi, en ung man hjälpte mig med väskorna och körde mig sen till shinjuku station.

vi åkte förbi en skola i mitt område och där blad från körsbärsblommorna föll stilla till marken. 

det kändes så symboliskt, det var dags att ge sig av.

 

väskorna var så tunga och jag var så trött. en vän hjälpte mig igenom spärrarna och upp på plattformen

där tåget till flygplatsen väntade. jag haffades av en kille som gick på min skola, hans mamma skulle

också åka till flygplatsen, jag kunde väl hjälpa henne hitta rätt och sådär?

det kunde jag, men helst av allt ville jag bara skrika var: fattar du inte att detta är min sista dag, jag vill

inte prata med någon, absolut inte en främling. jag åker härifrån och jag är förkrossad och förvirrad, snälla

låt mig vara.

en tågvakt kollade på våra biljetter och mamman skulle tydligen sitta någon annanstans, längre fram.

jag fick mitt lugn.

jag satte på mig mina glasögon(kunna gråta i smyg) och tog av mig min jacka. 

startade min ipod och lyssnade på bon iver hela vägen. försökte greppa situationen,

att nu,

 

nu åker jag härifrån.

Superfina bilder!

åh så fint

Du saknar verkligen Japan, tänka sig hur det kan vara när man lämnar ett ställe. Har själv kännt på det även om jag inte var där mer än 3 månader. Men det räcker för att man ska känna saknad. Tänker fortfarande tänk om...
Jag funderar på att åka till Japan på språkskola, men om de är så jobbigt att sen åka, ja de vet jag inte hur man ska klara.
Ska du åka tillbaka till Japan någon gång?
Kram och all kärlek till dig och dina underbara texter om livet och allt omkring.
Peace!

Tokyo. dit vill jag.

Jag känner igen mig precis i det du skriver! Det var precis likadant för mig när jag lämnade Japan. Det är helt galet hur mycket man faktiskt kan sakna ett land, och hur mycket alla som varit där verkar göra det. Hoppas du kan komma iväg dit igen sen :)

Du tar väldigt fina bilder, så jag tycker att du borde va med i min foto tävling som pågår nu på bloggen där du kan vinna 200:- ! skulle bli sååå glad! :D

Så otroligt vackra bilder. ♥

ack denna vemodiga känsla.. jag bodde ett halvår på Kreta i Grekland.. jag saknar grekland varje dag, trots att jag vet att det är ett avslutat kapitel. fint skrivet!

<3

Du har ett så vackert språk vad du än vill förmedla! <3