svar på era frågor;

jag är nitton år. fyller tjugo först i januari. jag tog studenten förra året och flyttade sedan till tokyo i januari i år.
jag hade varit tokyo en gång förut, dock bara i tre dagar då jag hade varit i kina i flera veckor innan. detta var i mars förra året och jag blev helt störtförälskad i staden.
när jag kom hem hade jag ångest över att jag inte visste vad jag ville göra efter studenten, så jag bestämde mig för att helt enkelt åka tillbaka till tokyo, det verkade som det bästa beslutet.
har alltid tyckt om att läsa språk, så jag började kolla efter språkskolor.
hittade snabbt den som var varmt rekommenderad av alla och tydligen bäst i tokyo -
KAI Japanese Language School. det är en internationell språkskola där jag läser japanska och ingenting annat.
det är en fantastisk skola på alla sätt, men det får jag nästan skriva ett helt eget inlägg om.
jag åkte hem ett tag efter den hemska jordbävningen och stannade i sverige ett tag.
åkte tillbaka i maj och fortsatte mina studier, jag ska stanna här och njuta tills mars. jag har inget direkt mål med
mitt beslut att studera japanska, jag ser det mer som världens erfarenhet och ett sätt att träffa underbara människor
och vara med om fantastiska saker som förevigt kommer vara med mig.
jag kunde ingen japanska alls när jag kom hit och jag skulle ljuga om jag sa att det inte har varit tufft. språket är
väldigt svårt och mycket olikt det svenska språket, men när man väl kommer in i - så är det värt allt slit.
det är ett fantastiskt språk. det klurigaste är nog att komma ihåg alla de hundratals kanjis vi har lärt oss hittills, det är en konst att försöka hålla dem i huvudet.
jag har vänner från hela världen här, men det är mycket svenskar på skolan så det blir ganska ofta att man är ett gäng svenskar blandat med lite andra nationaliteter. det kan störa mig ibland.
det jobbigaste med att bo i tokyo har varit klimatet i sommar, att alltid vara utstirrad som utlänning vad man än gör, den fruktansvärda utseende-hetsen som råder, att det varken finns papperskorgar eller bänkar(omöjligt att hitta, finns nästan inte) och jordbävningarna.
det bästa är att det inte är som någonting annat, folk klär sig och är precis som de vill och känner för, artigheten,
tunnelbanorna, barerna, den utsökta maten, allt som får mig att skratta, allt som får mig att tänka i nya banor,
allt nytt jag sett som bara finns att se här, kontrasten mellan storstaden och landsbyggden, hur människorna har gått ihop för att gå vidare efter katastrofen, apoteken som har allt, luften på vintern, att allting alltid fungerar och alla de människorna jag träffat.
insekterna här är enorma och låter lika högt som fåglar. jag har dödat fyra kackerlackor sen jag kom hit, varav en med min morgontoffla.
jag har ingen pojkvän nu, vi bröt upp för inte så länge sen. jag bor i ett så kallat guest house, fungerar som studentkorridor ungefär - egna rum och dela på badrum och kök. jag bor knappt en minut från tunnelbanestationen i nakano-shimbashi. jag är stenbock och har aldrig varit i hakone. har varit på lite andra ställen utanför tokyo dock, hoppas på kyoto nästa.
och klart att jag kan visa dig fina ställen om du kommer till tokyo, hojta bara till malin.

tokyo är fantastiskt och jag är lyckligt lottad som får bo här.