picture from tumblr

bästa känslan någonsin (nåväl, nästan i alla fall) tycker jag är
när det känns i hela kroppen efter att man har helt och totalt
har kört ut sig. när kroppen är helt slut och benen darrar av
utmattning och man knappt orkar lyfta armarna.
man har gett sig själv en utmaning och man har gett 110 procent.

själv totalt älskar jag kombinationen av att cykla, springa (jobbar
just nu på att bygga upp konditionen steg för steg när det kommer
till att springa) och pilates.
speciellt pilates. herregud, kör hårt efter ett riktigt bra program och du
kommer se resultat inom två tre veckor. speciellt känna.

my pictures

i lördags drog jag och emma ut en sväng. testade alla drinkar på
menyn (som bulldog, fuzzy navel, la france) och åt efterätt.
när vi efter ett par timmar på det stället vandrade vidare på
shinjukus gator så säger emma; är det någon som följer efter oss?
- näää då säger jag och fortsätter knäppa fula bilder på oss.
men ett par sekunder senare så hoppar det fram två vilt främmande
killar. jätteglada. jag minns inte vad vi pratade om nu direkt, jag minns
mest att jag och emma stod och garvade.
det slutade i alla fall med att vi mötte upp dem en halvtimme senare
och gick på karaoke.

nog den absolut konstigaste situationen jag har befunnit mig i.
en japan på varje sida om oss, de sjunger lady gaga och justin bieber
och jag och emma skrattar hysteriskt för vi fattade absolut ingenting.
(HUR hamnade vi här, VILKA är de här människorna, VARFÖR gick vi
ens med på detta)

det bästa måste ha varit när killen vid sidan om mig (innan jag ljög till det
och sa att jag visst hade pojkvän - varför ska det vara tvunget att ta
till den?) la armen om mig. jag praktiskt taget hoppade upp i emmas knä
istället. det slutade med att jag i stort sett satt i ovanpå emma, emma hade
sin arm omkring mig, och killen hade sin arm ovanpå emmas.
i tjugo minuter kanske.

men fy fan vilken rolig kväll.

me

wä.

pictures found on tumblr

hej här har det varit tyst i några dagar. saker och ting här
borta på andra sidan av jorden rullar på ganska bra.
förutom att jag har en totalt sinnessjuk granne som har skrikit
och hoppat upp och ner i köket och skällt på oss i ungefär en
halvtimme - men mer om det en annan dag.

det är riktigt kallt och friskt i luften nu. vintern har slått
till på riktigt nu.

och från och med idag ska kameran med i väskan varenda dag. punkt.

hur är det med er?

picture from tumblr

oj som jag önskar att jag kunde frysa detta ögonblicket.
tokyo är kallt, fruset. det har regnat till och från i några dagar
och jag har frusit om fötterna. nu, från och med ikväll, så ska det
bli ännu kallare och temperaturen har redan smugit sig lite lägre.
just i detta nu så hinner inte vattendropparna så
långt då de istället virvlar runt hustaken som snöflingor.
snöflingor, stora som femmor fullkomligt attackerar asfalten.
människorna på gatan nedanför slår upp sina paraplyer och virar
halsduken ytterligare ett varv kring halsen.
en flicka sprang på trottoaren med utslagna armar och utsträck
tunga. mamman sprang efter med en matkasse i ena handen och
ett paraply i andra och plockade upp flickans vantar som hon hade
tappat i all extas.

stora, stora snöflingor dansar runt hustaken här ikväll och de lägger sig
försiktigt som en matta över den kalla asfalten.

ikväll såg jag filmen It's a kind of a funny story.
den filmen får bli mitt lilla tips för denna lördagen som nu bara för
23 minuter sedan slog om till söndag.

filmen handlar om en ung kille, craig, som bestämmer sig för att
söka psykiatrisk hjälp då han känner att det finns en risk att han
kanske kommer ta livet av sig själv annars.
han hoppades på att bara kunna få några tabletter och så skulle
depressionen (press, kärlek, skola, stress, ångest)
han tyngdes av försvinna. men han blir tvungen att
stanna på avdelningen i minst fem dagar för utredning
innan han får åka hem.

inne på avdelningen träffar han bland annat den väldigt omtyckta
och otroligt godhjärtade bobby (spelad av en alltid lika bra
zach galifianakis, från baksmällan etc), får dela rum
med en nästintill apatisk egyptier och träffar en ung tjej med
märken efter rakblad över större delen av kroppen som han faller
för.

jag vet inte riktigt vad jag mer kan skriva utan att förstöra filmen,
men se den. jag blev rörd till tårar flera gånger. av kärleken och
medmänskligheten och hoppet i all förtvivlan.
den bara värmde helt enkelt och vissa scener(scenen när craig sjunger
eller scenen när egyptiern dansar) var bara helt fantastiska.

keir gilchrist som spelar craig har helt fantastiska ögon också, bara
det kan jag tycka är en bra anledning till att se filmen.

picture from tumblr

- jag åker tillbaka till paris i tre veckor.
- när?
- imorgon. är du kvar när jag kommer tillbaka?
- (tystnad) ... ja det är jag
- bra

en stillhet och två tysta leenden.

pictures from tumblr

ni vet saker man grämer sig för att göra. ta tag i, testa på,
sätta igång med eller kanske bryta av.
för mig är det att skriva. att våga och inte vara rädd för att
verkligen låta allt jag hittills bara lagt på hög i en vrå av huvudet
komma ut. berätta historier som vill bli lästa och skriva ord som
bara längtar efter dagsljus.
jag har redan satt igång. hittills är jag bara uppe i sexhundratjugoåtta
ord. men det är svårt och kämpigt och skrämmande.
för tänk så går det inte. tänk så blir allting bara skit och ingen vill
någonsin läsa. inte ens jag. och de historier jag kluttrat ner blir
förevigt bortglömda.

men jag måste försöka och jag måste
låta det ta sin tid och låta det vara obehagligt samtidigt som jag
tycker det är underbart befriande.

skriva skriva skriva

my pictures

har mest rullat runt i sängen hela dagen.
huvudet var för tungt och halsen var för tjock för att
orka dra sig upp till skolan.
har börjat läsa en bok som jag tror kan vara helt fantastisk.
(det broderade hjärtat av carole martinez)
ni ska få höra mer sen.

my pictures

jag och emma bestämde oss för att åka till akihabara idag.
(också känt som elektronik distriktet)
jag har under mitt år här faktiskt inte varit där förrän idag.
alla gapar när jag säger det, men jag har liksom aldrig haft vägarna
förbi. men idag så.
vi tyckte såklart det var roligast att gå runt i de olika snuskaffärerna
som det finns massor av just där.
när vi väl hade gått in i en och häpnats, förundrats och lagt våra
huvuden på sned så gick vi in i nästa. varje affär med minst tre våningar var.

nu har jag nog sett allt. och även sett sånt jag önskar jag inte sett
och även saker jag inte visste fanns.
vi ägnade även någon halvtimme i en av de stora tidningsaffärerna,
med snuskmanga. det var vi, två utlänningar med stora ögon och
hakorna vid knäskålarna och resten var seriösa män i kostym eller
yngre killar med stora boots som spanade in sortimentet.

på tåget på vägen hem var vi ganska tysta båda två.
konstaterade mest att man får ganska ont i huvudet av för
mycket nya intryck på en och samma eftermiddag.

my pictures

skolan började rulla på igen från och med idag.
första dagen är alltid värst. nya ansikten med tillhörande
nya kroppar som sitter i det nya klassrummet på femton stolar
runt omkring en. ett par nya ansikten som jag aldrig sett innan
och flera bekanta som kommer från helt olika ställen världen över.
estland. spanien. korea. indien. norge. sverige. canada. england. kina.

första dagen är alltid värst. alla tittar nyfiket på varandra och försöker
känna av stämningen. kort presentation om sig själv på japanska, lite
nervösa skratt och några menande blickar.
slänga fram tiotusen yen och betala för tre nya skolböcker som är
tyngre än alla de vi har haft hittills, tillsammans.
pustar ut när det äntligen finns översättning på engelska i böckerna,
vilket det aldrig tidigare gjort.

första dagen är alltid värst.
men vi fick den absolut mest underbara läraren, som jag har haft
priviligiet att bli undervisad av två terminer innan detta.
jag tror detta kommer rulla på ganska bra.

my pictures

en lördagskväll.

my picture

långsam söndag. som sig bör.

har ägnat större delen av dagen till att sova och skriva.
upptäcka ny musik och ätit perfekt mogna avokados.

åt en sen lunch på ett ställe femtio fotsteg från ytterdörren.
efter en stor skål ris och lite te gick jag ut i den friska
kylan igen. traskade runt i bostadsområdet tills näsan blev
kall. gick in i den stora mataffären och handlade lite nödvändigheter,
som juice, ingefära och pandakex.
en liten pojke på kanske fem år sprang runt i affären med en
liten digitalkamera. tog bilder på allt möjligt inne i affären,
tills han till slut fick syn på mig genom linsen.
jag log lite mot kameran, han knäppte sin bild och kollade
sen på kameran; WAH! sa han häpet när han nog märkte
vad han hade fångat på bild. han sänkte sakta ner kameran
och tittade på mig med stora ögon tills hans mamma
ropade på honom och han vände sig snabbt om och rusade iväg.

nu ligger jag i sängen och huttrar lite.
tokyos vinter kryper in genom glipan under dörren och
genom de tunna väggarna.

my pictures

jag älskar ringar. desto fler desto bättre. alltid i silver.
mums.

my pictures

vilken mysig födelsedag jag hade igår. på alla vis.
strosade runt i harajuku i strålande solsken, shoppade
lite och åt sen lunch. sen drog the girls med mig till mumin café.
vilket mysigt litet ställe. sen märkte jag helt plötsligt hur personalen
kom in med tårta och hattifnatt-hattar på sina huvuden och sjöng
happy birthday. hatten fick jag själv sitta och balansera på huvudet
ett tag och tårtan vad ju bara det gulligaste.
efter tårta och allt så spenderade vi lite tid i en spelhall, tog massor
av bilder och spelade äventyrsspel och skrek hysteriskt.

kvällen rundades av med drinkar och massor av skratt och galna
bilder som togs.

tusen tusen tack, finaste ni.

my picture

finaste fina födelsedagspresenten.

my pictures

idag, fredagen det trettonde, fyller jag år. vaknade upp hur
tidigt som helst av att solen sken.
det är lite konstigt att tänka tillbaka på samma datum, fast för
ett år sedan. då hade jag precis kommit till japan och var ganska
så vilsen.

nu har jag bott här i ett år och fyller tjugo. det är strålande fint
väder och jag fick så fina presenter med mig hemifrån.
fina böcker(någon som har läst dem?), pengar,  jättegott
te, lite godis, ett jättefint linne och underbart fina smycken.

nu ska jag snart bege mig till harajuku och strosa med emilia,
titta runt och fika lite.

mysfaktorn är hög.

my pictures

tänkte berätta lite om boken jag läser just nu.
den heter Det nakna hjärtat och är skriven av Lisa Tucker.

det är inte den bästa boken jag har läst och sättet den är
skriven på är väl inte så himla märkvärdigt det heller
egentligen. men det är något med den boken som gör att jag
inte vill lägga den ifrån mig.
den handlar om en pappa som tar med sina två små barn till
ett bortglömt ställe av new mexico. där växer barnen upp, helt
och totalt avskärmade från omvärlden.
dottern är tjugotre år fyllda när hon lämnar fristaden för att
leta rätt på sin storebror som har rymt hemifrån.
hon tar bussen in till staden iklädd femtiotals kläder och har
ingen aning om någonting alls när det gäller precis allting som
pågår utanför fristadens trygga atmosfär.
hon möter en man, en taxichafför med brutet förflutet,
som hjälper henne i jakten på hennes bror.
desto mer man läser av boken, desto mer känns det som om man
läser någonting som någon anförtror åt en. alla historier om
alla personer. hemska, sorgliga, hoppfulla, besatta och nyfikna.

jag har nog läst ungefär hälften av boken. hela tiden byggs
nya relationer upp eller bryts ner. nya känslor och upplevelser.
jag läser ut resten nu ikväll tänkte jag, och så får vi se helt enkelt.

pictures from tumblr

vaknade runt klockan två idag när jag väl lyckades
somna om. utvilad och skön.
nu är klockan halv sex på kvällen ungefär och jag funderar på att
dra någonstans för andas lite.
ja, så får det nog bli.

pictures from tumblr

klockan är runt halv sex på morgonen och jag har varit vaken ett
bra tag. huvudvärk och så en liten ögoninflammation på
det. det är märkligt att vara här. gå från att vara hemma i det
stora huset med massor av mysiga människor och djur
runt omkring sig hela tiden, äta hemmalagad mat, titta på
svensk tv, gå runt i pyjamas hela dagarna och bara mysa
helt enkelt.
men jag älskar att vara tillbaka. men kontrasterna är stora.
det som slår mig mest just nu är att jag är så himla trött på
att dela huset med flera andra. jag avskyr det.
inte folket som bor där, men hela grejen.
att inte kunna strosa runt som man själv vill. och allt därtill.

blä.

nej nu ska jag lägga mig och läsa och förhoppningsvis kunna
somna om ett tag i alla fall.

my pictures

klockan är snart sex på kvällen här och mina ögon går bokstavligt
talat i kors just i denna sekund.

det har varit en lång dag. men ändå kan jag inte sluta förundras över
hur snabbt det verkligen går att ta sig till andra sidan av jorden.
några timmar, och så sitter man här. när man imorse (imorse i mitt huvud,
dvs svensk tid) satt i sitt gamla rum i sängen och försökte komma
ihåg att inte glömma packa ner någonting.

flighten gick bra. men oj vad sjuk jag är. en veckas hård förkylning
rundas för hoppningsvis av med de goa smällarna som small till
i öronen när det var dags för landning. det ser ut som om jag har
varit med om sju svåra år.

har mött upp och snackat med emilia, storhandlat, städat och
duschat sen jag kom innanför dörren.
har sagt åt mig själv att jag inte får somna innan klockan åtta
ikväll. då är det liksom kört.
måste klara det.

pictures from tumblr

nu så tar jag och åker tillbaka till tokyo, sista gången
på ett tag framöver. de sista tre månaderna i min älskade
stad kommer bli underbara. helt underbara.

januari

















i början av januari så tog jag mitt pick och pack och flyttade
till tokyo. första gången jag flyttat hemifrån överhuvudtaget.
det var extremt mycket intryck, färger, smaker och människor på
en och samma gång.
jag flyttade in i en studentkorridor, i världens minsta lilla rum
där inget dagsljus hade möjlighet att läcka in överhuvudtaget.
började skolan och förstod ingenting. kunde i princip ingen japanska
alls medans de flesta kunde lite, eller ganska mycket redan.
det var omtumlande, på alla sätt. hängde med nya klasskompisar
ut på kvällar och nätter. det är väl bara att hänga på, tänkte jag.


februari

















i februari åkte jag runt ganska mycket, såg och åt massor av
nytt. började köpa mycket mat och försökte börja laga lite
hemma. på alla hjärtans dag snöade det MASSOR, och snöar gör
det nästan aldrig. folk sprang runt som galningar med paraplyn.
jag flyttade även till ett annat rum i samma korridor, med två
stora fönster med massor av ljus, äntligen.


mars



















i mars gällde skola skola skola. vi hade även speech contest
med skolan. och det var ungefär så mycket man hann med
innan jordbävningen inträffade. kaos. skyskraporna svajade
fram och tillbaka, folk stod som förstelnade och försökte
greppa vad som nyss hade hänt. på stora tv-skärmar
visades det live hur tsunamin svepte in och drog med sig
hela byar. obehagligaste jag har varit med om.
jag åkte hem bara någon därefter och mådde väldigt dåligt
i två veckor. men var lättad över att vara hemma.

april













tiden jag spenderade hemma efter jordbävningen var märklig.
men väldigt mysig. jag längtade tillbaka till tokyo mest hela tiden
samtidigt som jag njöt av ett nästan sommarvarmt april.
vi satt ute och grillade om kvällarna, firade påsk, julia kom på besök,
jag åt god mat och jag klippte av mig allt hår.
klippet var så skönt, blev av med det dåliga. både i topparna och
det som nyss hade hänt med jordbävning och allt där till.

maj





















i maj kom jag äntligen tillbaka till tokyo. det hade precis börjat bli
lite varmare än de milda vårvindarna och jag hoppade in i en
helt ny klass. det där med den nya klassen var lite omtumlande,
men det funkade ju faktiskt ganska bra. fick många nya nära vänner.
det blev lite varmare för varje dag och jag njöt av att vara tillbaka.

my pictures

vaknade upp klockan sex imorse på grund av rivjärn i halsen
och snuvig näsa.
men det gjorde inte så mycket. låg och läste ett tag med bon iver
som sällskap, gick efter ett tag ut i köket och möttes av en glad
labrador. låg på köksgolvet ett tag med henne mitt emot mig. som
ett hjärta ungefär.
sen möttes jag av den utsikten när jag öppnade dörren.
vilken morgonfrid.

nu är klockan snart halv tio, jag ska fortsätta läsa och snart göra
mig frukost. åh myset.

my pictures

igår slog vi till på stort släktkalas. det var så mysigt, som det
alltid är.
mycket folk, ut och gå i skogen, god mat, och prata om allt
möjligt. prata om tokyo, massor. längta till tokyo, massor.

när de flesta hade begett sig framåt kvällen så kom det fram både
ett par ukuleler och gitarrer. tittade på gamla bilder och lyssnade på
musik med en katt i knät.

bäst.

senaste dagarna

har myst runt hemma hos mormor och morfar. god mat, gott vin,
gott snack. som alltid.

nyårsafton

dagarna här ute i skogen går långsamt. precis som jag vill ha det.
jag myser mest runt i pyjamas, äter godis, kramar familjen, gosar
med djuren, läser böcker, träffar människor, äter väldigt mycket mat,
läser en del whitman, andas frisk luft, får leriga kläder av glada
tassar, skriver och sover i en väldigt mjuk säng.

åker tillbaka till tokyo på måndag. innan dess ska det hinnas med att
åka runt lite, äta ännu mer god mat, släktträff och så.

oj vad jag vill åka tillbaka nu. verkligen. tiden här hemma var verkligen
välbehövlig, men nu känner jag att det drar.

redan när jag åkte tåget från shinjuku den morgonen jag skulle till
flygplatsen fick jag en fruktansvärd separationsångest.
allt det jag hade mått dåligt över så länge, allt som fick kroppen att
kännas tung och det som fick mig att inte känna igen mig själv -
försvann.
satte mig på tåget klockan sju på morgonen och satt där i en och
en halv timme och såg hur solen steg upp över skyskraporna,
husen, åkrarna och de sömniga motorvägarna.
och så stack det till.

fy fan i helvetet vad jag kommer sakna dig, tokyo.
när det väl bär av på riktigt.

men först kommer jag tillbaka ännu en gång. då är det du och
jag igen.
du och jag.
du och jag.

hejdå tvåtusenelva. du har varit fantastisk, men nu är jag ute efter
ännu bättre.

fragment av ögonblick från igår har sakta men säkert
smygit sig på under kvällen.
ett enda virrvarv av känslor. kära och älskade återseenden, förhoppningar,
kramar, drinkar och cigaretter i ett alldeles för kallt uterum, tårar, dansande,
massor av skratt, förtvivlan, presenter, hårda omfamningar, bekännelser
och minnet av en sval kakelvägg mot ryggtavlan.

urladdning.

när jag väl kom hem runt klockan tolv idag la jag mig i soffan och sov i
sex timmar.

hejdå tvåtusenelva. det har varit underbart. omtumlande, stort,
stormigt och helt och hållet galet.
nu tvåtusentolv, tar vi steget ut och gör något riktigt bra tillsammans.
vi ska göra precis vad vi vill och vi ska göra det bra, för att vi kan.

du och jag tvåtusentolv. du och jag.