all pictures found on tumblr

har ni någon slags musik, låt eller artist, som från början
bara har klickat helt rätt?
som direkt från första tonen var rätt.
som att hitta hem.
man lyssnar när man är olycklig och söker tröst. man lyssnar när
man är lycklig och vill känna lyckan ända ut i fingertopparna.
lyssnar när man lägger huvudet på kudden, pustar ut och släcker lampan.
lyssnar när man virar halsduken ett extra varv och ut i morgonluften.
när man känner sig obetydlig arg rädd och lugn.

man lyssnar på samma låt man har gjort hela dagen men helt plötsligt när
man går längs järnvägen, solen värmer ansiktet och frusna tår i slitna kängor
och har tankarna någon annanstans långt
långt borta
så kryper det fram gåshud längs armarna.
för det är den typen av musik som kryper in under skinnet och påverkar
en undermedvetet.

det finns musik som har krupit mig under skinnet. det har legat där sen
jag hörde det för första gången. jag hörde skinny love för första gången
för fyra år sedan. jag hann inte lyssna på hela låten den natten.
när jag kom till skolan nästa morgon så var jag tidigare än alla andra och
satt i ett nedsläckt klassrum, tog upp datorn och kände att jag nästan fick
ångest då jag var rädd att jag hade glömt vad låten hette.
men sen ramlade jag tillbaka och lyssnade på hela. hela låten hela albumet
hela dagen hela natten veckan månaden och resten av det året.

fram tills igår hade jag inte lyssnat på någon av låtarna av bon iver på
väldigt länge. men igår hamnade jag där igen.
jag lyssnade igenom låtarna på nytt.
lyssnade hörde efter kände. gåshud ovanpå gåshud och tårar i ögonen.
alltid.

jag har hittat hem igen.

me

såhär kan man se ut en morgon när man drar på sig skinnjackan
istället för den lite varmare för att man tror att det ska göra att
våren kommer snabbare.
funkar såklart inte, men värt ett försök.

my pictures

jag hade en så himla bra fredag.
jag gick vilse bland skyskrapor och små skruttiga hus tillsammans med
emilia. det var vårvarmt, runt femton grader och solen sken. vi gick i
ett par timmar, det var fantastiskt.
flera timmar senare mötte jag upp delar av min klass och spenderade
kvällen med att dricka drinkar och skratta.

när klockan slog sent och ögonen blev trötta drog vi oss hemåt.
det tog mig nog nästan en halvtimme att få en taxi. väl sittandes
i det spetsklädda baksätet av taxin så började jag gråta.
tokyo är så jävla vackert och så jävla underbart. det slår mig alltid
när jag åker taxi. man ser helheten och alla människor alla ljusen
och allt liv. det var långa köer så vi stod stilla i kanske en kvart
och jag kände en värme blandat med en känsla av hopplöshet.
min tid här i tokyo är snart slut. på riktigt.
det är tungt förvirrande och väldigt märkligt. jag vet ju ingenting annat
än mitt liv här, livet i en bubbla på andra sidan av jordklotet.

jag vill ju åka hem.
jag vill bara inte åka härifrån.

all pictures found on tumblr

jag har varit lite ledsen. jag har varit lite arg. jag har varit väldigt
nöjd och väldigt lycklig de senaste dagarna.
jag har skrattat så att jag har kiknat i skolan och gråtit så jag
har skakat åt filmer och klipp på youtube.
jag har legat i min säng och stirrat upp i taket och ljuset från en
förbipasserande bil dansade över mitt tak och jag kände att
snart tar detta slut.

men inte riktigt just nu.
inte riktigt än.

me by ema

har midtermtest på måndag. har verkligen skött mig dåligt denna
terminen. så här sitter jag med hundratals ord jag inte förstår eller
ens kan läsa. dumma dumma fan fan.

picture from tumblr


din favorit -

bok?

jag läser ganska mycket och det resulterar i att jag nästan aldrig minns det
jag har läst. kan nästan aldrig återge en boks handling. men jag minns alltid
känslan av jag fick av boken.
ett exempel på en bok som har lämnat avtryck hos mig är Min vän Leonard.
jag läste den för första gången för kanske fyra år sedan. jag tog med mig
den till tokyo nu igen för att jag kunde minnas att jag gillade den så otroligt
mycket, men inte direkt varför.
läste ut den igen för ett tag sen. och nu minns jag.
för min del är den så otroligt inspirerande när det kommer till mitt skrivande.
den är annorlunda skriven, man får koncentrera sig och måla själv.
en så väldigt enkelt skriven bok, vilket är befriande.
sen är den väldigt nära inpå och helt hjärtskärande sorglig.
jag grät stilla ett par sidor in i boken.
jag snyftade i mitten och i slutet så fick jag lägga den ifrån mig
för jag var tvungen att rulla ihop mig själv till en liten boll och gråta
kraftigt med ansiktet begravt i kudden.
den handlar om liv, kärlek, vänskap, död och hopp.

andra böcker jag tycker är fantastiska är;
norwegian wood
tjuvarnas stad
boktjuven
en dag till skänks
vindens skugga



my picture


musik?

jag lyssnar på allt. jag har hur många listor som helst inne på spotify med
alla olika sorters musik.
ibland vill jag bara lyssna på instrumental musik.
ibland lyssnar jag bara på fransk musik. ibland på
musik man bara vill dansa till.
men det som ligger mig närmast hjärtat är för att nämna några;

bon iver
the xx
james vincent mcmorrow
band of horses
ray lamontagne
mumfords&sons
city and colour
damien rice
jeff buckley
kings of leon
john mayer
james blake
ben harper
the black keys

de nämnda är enligt mig källor till helt fantastisk musik som jag inte vet
vad jag skulle tagit mig till utan.





pictures from tumblr


film?

det där med favoritfilmer är lite klurigare tycker jag.
jag ser mycket film och jag glömmer bort mycket film.
men några av de filmer jag tycker mest om är bland annat;

into the wild
pulp fiction
leon
things we lost in the fire
lost in translation
the diving bell and the butterfly
sleeping beauty
babel
pianisten
spirited away
the machinist
last night





pictures from tumblr


nu när jag läser igenom det jag har skrivit så ser jag ett tydligt mönster.
från varje bok, ord, låt, versrad och filmscen.
det viktigaste för mig är att bli berörd. av texter, historier och berättelser.
jag vill gråta. jag vill vrida mig av skratt. jag vill känna ångesten. jag vill ha mer.
känna på ord och känna på olika känslor.

vilken är DIN favoritbok, musik och film?
jag vill gärna veta.

vart i tokyo bor du?

jag bor i ett område som heter nakano-shimbashi. cirka tretton minuter
med metron in till shinjuku, ungefär. jag älskar att bo här. det är ett lugnt
område. jag bor ut med en stor gata, mitt emot seveneleven och trettio sekunder
från metron. har bara bott på detta stället, så jag kan inte säga så mycket
om något annat. men jag är så glad att jag bor just här. lugnt och mysigt.

hur är det med klimatet? på sommaren/vintern?

åk.inte.hit.på.sommaren.
så är det bara. finns absolut ingen anledning till att göra det. alla människor
är dåsiga av den fruktansvärda värmen och luftfuktigheten, ALLA svettas som
grisar, metron är helt fruktansvärd att åka, jag fick värmeslag av att gå tvärs över
gatan till sevenelven. juni, juli, augusti och en bit in på september är inte helt
kul alltså. enligt mig.
men hösten är fantastisk. ljummen, frisk luft och alltid blå himmel.
vintern är rå och kall. kallaste månaden ska vara februari. jag har inte fått uppleva
sakura-våren än (vara hemma efter jordbävningen förra året). men snart så.




vilken skola du går du på?

jag går på KAI Japanese Language School. den är helt fantastisk.
det är tuffa studier. från dag ett. men lärarna är helt underbara på
alla sätt och skolan är hur bra som helst. ska man studera japanska,
i japan, så är det helt klart här.
och ni som undrar, ja, det är skillnad på att läsa ett språk hemma och
att faktiskt åka till det landet där språket talas. det är faktiskt världens
skillnad. man lär sig nog dubbelt så snabbt och lär sig även kulturen.
(jag tog hjälp av blueberry för att fixa med min skola mm)


hur får man råd till allt?

jag hade lite sparade pengar. men allting annat är CSN.
i princip alla svenskar här tar CSN. det är en fantastisk möjlighet att
kunna göra det. kan man, så ska man. av vad jag har fått höra från folk
från hela världen på min skola så är vi svenskar de enda som har den
möjligheten med pengar och studier som CSN bidrar med.
visst, det strular allt som oftast och man är så himla jävla arg över att
det alltid är någonting som krånglar med utbetalningar mm, men i slutändan
är det guld värt.


är tokyo en farlig stad att bo i?

nej. inte på något vis. visst, de har sin yakuza här och det är brott och annat
som begås här som i vilken annan storstad som helst. men jag har aldrig,
aldrig varit rädd här. det är folk ute överallt, hela tiden. man är aldrig rädd
för att vara ute och gå mitt inatten. folk blir oftast inte sådär fulla och galna
och ska börja söka upp någon som vill slåss. det är inte vanligt med ficktjuvar
(japanerna går med STORA plånböcker som sticker upp ur bakfickan eller går
med en öppen handväska med lättillgänglig plånbok och mobiltelefon)

my pictures

hur man gör en onsdag till en underbar dag;
man vaknar tidigt, ligger och läser i tjugo minuter och pluggar lite.
man drar sig upp ur sängen, äter en risboll och dricker grönt te framför
datorn. man tar sig till metron, försöker memorera alla meningar man ska
säga på intervjuprovet. lyssnar på bra musik. dansar lite.
kommer fram till skolan. gör lite förberedelser. min tur, nummer fyra.
går in i ett litet, litet rum. säger godmorgon till läraren mår du bra.
intervjuprovet sätter igång och jag berättar för henne om skillnaderna
mellan svenskar och japaner. hon säger aaaaah och mmmmmh och ställer
en fråga jag inte vet riktigt hur jag ska svara på så jag ler mest.
dansar ut.

äter lunch länge. pratar om viktiga saker. som mobbning och böcker vi har
läst. äter upp och går mot skyskraporna. köper mig en mössa. går till gymmet
det var stängt tänker vad skönt. hamnar istället utanför ett litet café. tjejen
är så söt, vill så gärna berätta så mycket. jag fastnar där. ler skrattar säger
åh det ser gott ut, en sån och en sån vill jag ha. hon säger det är min favorit
jag ler och går mot metron.
ser fyra vilsna turister. pausar musiken slutar dansa, frågar vill ni ha hjälp.
jag visar dem vägen. de är från australien (<3) och frågar vem är du.
jag berättar och de säger vad snällt tack så mycket för din hjälp.

jag ler hela vägen hem.

har du någonsin varit KÄR?

ja, det har jag varit.

jag vet hur det kan kännas att vara obehagligt och fruktansvärt hopplöst
förälskad och kär. den där tunna, svajande linan man trippar fram på.
den där gränsen man lätt kan falla över.

fallar man åt det ena hållet så faller man hårt. man ger efter och ger in.
man slår ner väggar och vädrar. man släpper in någon annan och man
hoppas önskar och tror på det bästa. man öppnar upp sig och kan
dela någon helt makalöst fint med någon människa.
och sen alla de där små sakerna som tar kärlek
till annan nivå. doften av en annan människa på sitt örngott, en kvarglömd
t-shirt som hänger över stolen, ord som sägs som liksom hänger kvar i
luften och vibrerar. en handskriven lapp, ett meddelande på telefonen
eller att bara stanna uppe en hel natt för att bara ligga nära andas och prata.






(all pictures found on tumblr)


men jag vet också hur det känns att falla över på den andra sidan.
där man faller ännu hårdare. varenda litet ben i bröstkorgen krossas och
bryts sönder. det man en gång har öppnat upp och låtit beröras känns
naket och fruktansvärt omtåligt. men kvar är doften av någon annan
på ens örngott. jag vet hur det är att bli sviken. jag vet hur det känns
när det är som att hela världen snurrar vidare men själv står man med
någonting brutet, helt stilla.
jag vet hur det är att lämna någon man älskar. jag vet hur det är att
lämna någon man tvivlar på om man någonsin älskade.
jag vet hur det är att hitta en kvarglömd t-shirt hängandes över stolen
men inte ens kunna röra den. och alla de orden som fortfarande hänger
kvar i luften vibrerar och försöker hitta fäste men som till slut samlas
som ett lager av cement vid anklarna
som man måste ta sig igenom,
varenda dag.


oh ja.
jag har varit KÄR.

hej! tycker så mycket om din blogg. <3
jag undrar vad du tänker göra det kommande året när du reser hem?
jag blev så glad när du nämnde att du tänkte ett år hemma,
sen bär det troligtvis av igen! vart! vad vill du göra? jobba? börja plugga?
älskar när folk bara drar och gör vad dom vill! kram!


(det var många som hade liknande frågor, så jag tar till ett enda svar på alltihop)

tack söta, söta du.
jag flyttar härifrån om drygt två månader (hjälp).
som planen ser ut (och om jag får drömma helt fritt) så kommer jag jobba en
del i sommar. helst ganska mycket för att spara ihop så mycket pengar jag bara kan.
till hösten hoppas jag att jag kommer in på en av de skrivarlinjer jag tänker
söka och studera i ett år.
efter det vill jag iväg igen. jag känner att jag vill ut och se så mycket jag bara kan,
göra så mycket som möjligt och träffa fler människor. för det ger så otroligt mycket
mer än någonting annat, för min del. men jag vill till en annan del av
världen denna gången.




jag har siktet inställt på australien och nya zeeland.
men denna gången vill jag helst arbeta.
har redan kollat på lite olika möjligheter, hade inte haft någonting emot att
hamna på en farm på nya zeeland och arbeta där ett tag samtidigt som man kan
luffa runt och upptäcka landet. men vi får se.
jag kommer inte flytta tillbaka till tokyo igen. inte japan heller för den delen.
jag älskar att bo här nu, men det är för mig omöjligt att stanna här längre.
jag vill inte studera mer japanska (är grymt uttråkad och understimulerad) och att
jobba här är uteslutet. men det kommer för alltid vara en av mina favoritplatser
på jorden. jag kommer även åka tillbaka hit för att resa mer. det är givet.
kommer sakna tokyo så fruktansvärt mycket.





och till er som undrade hur man vågar och hur man bara tar tag och gör saker;
bara gör det. det är inte svårare än så.
det är läskigt och obehagligt och fruktansvärt ibland. man får hemlängtan så man
tror att man ska gå av och man känner sig jättedum ibland. ibland tvivlar man på
sig själv och ibland undrar man vad fan man håller på med. så är det bara.
men det är också det mest fantastiska man kan vara med om. att bara göra
någonting man har drömt om, vad det nu än kan vara. eller bara göra någonting
man känner för, för den delen.
och allt det där som är jobbigt och hemskt kommer man inte ihåg till slut.
det får liksom inte plats för det fylls på med så otroligt mycket kunskap, insikt och minnen.

jag tror själv på att om man inte utsätter sig själv för saker man inte är direkt
bekväm med, så kommer det aldrig att hända någonting.
man lär sig ingenting och man står stilla.
och om det sen skulle vara så att allt skulle gå åt helvete - då kör man på lite till.
sen är det inte hela världen om saker och ting inte går som de ska.

men det svider mycket mer att ångra de saker man aldrig gjorde.


all pictures found on tumblr

du har verkat vara ganska så deppig i tokyo. hur kommer det sig?
samtidigt som du verkar
älska staden verkar du också må dåligt av den. typ. jag kan ju ha helt åt
helvete fel eller vara för personlig, det är bara att säga till i så fall.

- fast att det tar emot lite att erkänna det så är det lite sant.
jag mådde väldigt dåligt under sommaren, av många olika anledningar.
en av anledningarna var vädret. det var runt 35grader varje dag i
världens mest  folkrika storstadsområde och dessutom åttio (ibland mer)
procents luftfuktighet. (åk aldrig hit på sommaren, aldrig)
och sen var det ju en väldigt spontan grej det här med att jag hamnade
här överhuvudtaget. jag hade ju aldrig några drömmar om att komma hit,
det bara blev så.
därför blev jag lite velig och nere ibland. men det är som bortblåst,
och har varit väldigt länge.
(sen hade jag mina dippar under hösten och vintern,
men det var ingenting som tokyo kunde rå för)


har du gått till golden gai nån gång? är det lika mysigt och roligt som man tror
i de små barerna?

jag har faktiskt bara varit där på dagen. men det ser väldigt mysigt
(om än ganska sunkigt) ut.
det är säkert helt fantastiskt mysigt.





hur många kan engelska och hur många gånger är det bara att peka och
nicka åt något på menyn (om man inte kan språket dvs)?

- en del förstår engelska, men är livrädda för att erkänna det. man kan faktiskt
klara sig väldigt långt på att nicka, peka och se glad ut. de flesta japanerna vill
vara så mycket till lags att de liksom slår knut på sig själva.


hur dyrt är det att bo i tokyo? har för mig att shopping och boende och
sånt är jättedyrt men att maten är billig?

det är fruktansvärt dyrt att bo i tokyo. man kan såklart hitta ställen att bo på
i alla prisklasser, men det är överlag väldigt dyrt(min hyra ligger på sextusen kronor
i månaden för sju kvadratmeter). hotell kan man hitta i alla möjliga prisklasser.
vandrarhem kan man bo på väldigt billigt har jag hört. mat kan du också äta i
alla prisklasser. jag behöver till exempel aldrig äta lunch för mer än femtio
kronor (massor av mat).
shoppingen är inte överdrivet dyr -  det beror på vad man är ute efter.
internationella kedjor tycker jag är dyrare här. zara är till exempel ett par
hundralappar dyrare än i sverige. sen kan man köpa billigare kläder på koreanska
och japanska småbutiker.





hej! du skriver så himla fina texter, jag blir verkligen inspirerad av dem.
pepp typ.
men jag undrar hur människorna är i tokyo? vad värderas mest, typ familj?
och är man öppen och trevlig mot folk eller kollar man ner i marken när
man går förbi varandra? (vet att det bor sjukt mycket människor där,
men du förstår vad jag menar)

men åh tack snälla. vad sött av dig. tack.
människorna här är, överlag och enligt mig, underbara. visst kan de vara
knepiga på sitt sätt med vissa (enligt oss) konstiga principer, regler och
traditioner vilket gör att man känner sig ganska utanför ibland. det jag nästan
uppskattar mest av allt är att alla liksom går ihop för att försöka få allt att gå
runt så smidigt som vanligt. här är så fruktansvärt många människor så det
skulle inte gå om folk inte visade hänsyn. ingen som trängs, man väsnas inte,
släpper förbi folk som är stressade, nickar åt folk, ber om ursäkt om man är i
vägen, plockar upp sitt skräp - små saker som bidrar till att mycket bara rullar på,
för allas trevnad.
och skulle man vara vilse eller liknande så kan man stanna någon
och i princip alltid få hjälp.
rent generellt får man intrycket av att det är karriären som värderas högst.
jag känner en kvinna som börjar klockan sju på morgonen och slutar klockan tio.
och en ung tjej som jobbar från klockan åtta till midnatt. folk jobbar som
galningar här, det går inte att jämföra med någonting annat.
det går inte ens att förklara. och jag kan inte ens räkna upp alla de
olika platser jag har sett utmattade människor sova på
(i hissen på forever 21 och i en rulltrappa för att nämna två ställen).





jag har frågor! brukar läsa din blogg men är dålig på att kommentera.
men den är mysig och jag älskar tokyo så det är trevligt att drömma sig bort här.
eh så ja, jag åker på 2 veckors semester till tokyo i mars och vill ha tips på
mysiga ställen att äta på! som inte är läskiga... eh på så vis att jag och min
pojkvän inte kan kommunicera på japanska så helst ett ställe där de kanske
fattar engelska eller bara är gulliga och inte bryr sig om man gör bort sig så mycket... 8)

tack! vad himla kul att du ska till tokyo.
det där med att äta på ställen i tokyo kan vara lite läskigt ibland.
men många matställen har menyer med bilder där man tydligt ser vad det är för mat.
på andra ställen finns det maträtter gjorda i plast utanför restaurangen.
jag gillar att äta i daikanyama. så det är nog ett av mina bästa tips.
där finns jättemysiga caféer och restauranger, med lite mer västerländsk mat
kanske man kan säga.
annars kan ni hitta bra ställen nästan överallt!





har du någonsin dejtat en japan? om ja, kan du jämnföra honom/henne med en svensk?

nej, jag har aldrig dejtat en japansk kille. och efter mycket av vad jag har hört,
och sett för den delen, så är det nog ingenting jag ens skulle vilja ge mig in på.
det skiljer sig väldigt mycket från det vi är vana vid. mer ”regler” och så vidare.
det känns lite väl krystat för min del. men det kan säkert fungera hur bra som helst, såklart.


all pictures found on tumblr

me

hej och hå. här är man borta hela helgen utan tillgång till dator (hur
skönt är inte det egentligen?) och så när jag kommer hem så ser jag
att jag har fått hur många frågor som helst.

ni är galna ju! och hur fina som helst.
ska sätta igång med dem så snart jag kan. ska bara ta igen lite förlorad
sömn.

puss

picture found on tumblr

en jättesöt person frågade om jag inte kunde ha en liten frågestund
härinne. och jo, jag tvivlar ju på att det finns någon som skulle ha
en fråga om någonting alls, men om det nu skulle vara så (vilket ju
alltid är mysigt) så svarar jag mer än gärna på allt.

så har du en fråga om mig, mina resor, mitt liv i tokyo, om att läsa
japanska, om bra böcker och filmer, texter jag skriver, någonting
väldigt pinsamt jag varit med om, mod och rädslor,
kärlek och sorg eller vad vet jag.

fråga.

pictures found on tumblr

jag klarar knappt av att se en bild som denna.
det blir för stort för mig. det är typ som att få ett slag i magen och
allt luft i bröstkorgen bara pyser ut.
blir som förlamad.

jag har alltid haft en grej för valar och hajar. stora
varelser som bor i havet överhuvudtaget.
jag blir helt lamslagen och ja.

my pictures

mina senaste dagar har sett ut lite såhär på ett ungefär;
sumoturnering (något av det coolaste jag varit med om), träning varje dag,
däckar klockan tio varje kväll förutom när vi besöker små undangömda restauranger
i shibuya vars atmosfär och mysfaktor får hjärtat att slå snabbare, sitta i skolan
fyra timmar om dagen (låter lite, men det känns som fem timmar för mycket) och
gör inga läxor alls, åker upp på taket här i byggnaden och kollar på utsikten nästan
varje kväll, läser mina böcker, gör min pilates, går runt i staden och bara njuter,
äter god mat, planerar kommande dagar och lär mig om yoga.

har ingen som helst lust att vara i skolan om dagarna. det gör liksom ont i kroppen.
för det är så lite tid kvar här nu. två månader drygt. och jag vill njuta av
varje litet ögonblick och inte sitta och läsa japanska tidningsartiklar tre timmar i sträck.

me

bilden är tagen för exakt ett år sedan idag.
den sjätte februari tvåtusenelva.

tiden går. jag kommer ihåg hela den dagen, trots att
det bara var en vanlig dag.

den sjätte februari tvåtusenelva hade jag jag varit i tokyo
i en månad och en dag. allting var helt nytt och jag förstod ingenting
i skolan (det sistnämnda jobbar jag fortfarande på).

det känns som världens längsta år. kanske två. bästa tiden någonsin.
nu är det bara två månader kvar ungefär. sen är det hem. och inte
återvända som alla gånger tidigare.
hem. ett år hemma kanske.

sen måste jag iväg igen. har man väl börjat är det svårt att sluta.
varje dag funderar jag på vart jag ska ta vägen nästa gång.

världen är så stor.

my pictures

en trött och frostigt kall fredag. samling i skolan de sista två
timmarna, sitta och lyssna, diskutera. uttråkad. de nya eleverna presenterade
sig. applåder.

äta fantastiskt god ramen till lunch för att sen möta upp halva klassen
och sätta sig på ett tåg. stiga av och gå runt bland tempel och fylla lungorna
med rökelse vars rök spred sig som moln (första bilden).
möta två stora vita hundar. stå och säga aw och kawaii till ägaren fattar
hinten och kommer fram till oss. klappa tjock och vit vinterpäls och känna
en kall nos mot handryggen.
vandra runt bland alla andra människor och njuta av den friska luften
samtidigt som fingrarna utan vantar domnade bort.

till och med upptäcka min första, utslagna, sakura. körsbärsblomma.
i februari. dagen kunde inte bli bättre då.

trodde jag tills jag kom hem och från sjätte våningen såg mount fuji
resa sig mot en glödande kvällshimmel.

lagom bra fredag.

pictures found on tumblr

så busiga ni är. här ramlar in över hundra personer varje dag och
smyger runt, ändå hör jag bara från tre eller fyra.
men igår så tittade fler fram. kul att höra av er.

och tusen tack för tips på tumblrs. så mysigt.
självklart ska ni få ta del av mina, om ni vill.
min första hittar ni här (klicka)



pictures found on tumblr

min andra tumblr hittar ni här (klicka)

pictures found on tumblr

jag älskar älskar älskar tumblr.
tycker att det är ungefär världens bästa grej på internet.
som en bildbank där man kan samla sånt som man inspireras av.
det finns HUR många olika tumblr som helst.
jag har själv två stycken, en där jag samlar bilder på sånt som är
det finaste jag vet; vackra män (ganska mycket Depp), slående texter,
svart/vita bilder, fina djur, fantastiska landskap. ALLT.

min andra tumblr handlar bara om hälsa. där dyker bara upp
inspirerande texter, bilder på god mat, träningsvideor och framför allt
bilder på sunda, hälsosamma människor.

det är så obehagligt att trilla in på en tumblr fylld till bredden av bilder på
tjejer och kvinnor som är anorektiska. det finns så många tumblrs som drivs
av väldigt unga tjejer som samlar på just den sorten av bilder som "inspiration".
nej, det håller inte känner jag.

men, det jag ville komma fram till. har ni tumblr?
om ni har - kan ni inte dela med er?
har ni någon favorittumblr som ni älskar att följa?

let's trade!

my pictures

idag tog jag och emma oss till daikanyama. kan vara världens bästa
ställe ungefär.
det är så befriande annorlunda från många andra platser i tokyo.
här finns ingen neon, inga skrikiga försäljare, ingen dundrande musik
från butikerna. det är litet, det är lugnt, det är ultramodernt blandat med
något så otroligt genuint.

jag tror vi satt i nästan två timmar och åt lunch. vi beställde världens
godaste gnocchi med krabba och världshistoriens godaste(gräddigaste) sås.

vi gick och vi gick och vi gick. jag tror att vi hittade ungefär nio stycken
caféer där vi ska fika inom den närmaste tiden. utöver det gick vi mest
runt och häpnades över att daikanyama är en sån fantastisk plats.

hade jag fått välja, så hade min dröm varit att få bo just i daikanyama
under min tid i tokyo.