TRE SAKER
våren är här. nästan i alla fall. nedanför köksfönstret spirar vårblommor och solen värmer
ansiktet när jag väntar utanför busskuren. nu blir det mörkt klockan sju istället för
vid halv fyra och jag har en nykär känsla som spritter i bröstet.
jag fick ett infall tidigt imorse och bestämde mig för att göra en fem dagars detox.
jag har fortfarande lite mörk vinter kvar inom mig och jag tror att detta är det bästa sättet att
bli kvitt det. hoppade på bussen med nästan pirr i magen och handlade med mig tre kassar hem.
börjar imorgon och hoppas på det bästa.
gjorde yoga för första gången på länge idag. var i och för sig och gjorde det med en
grupp här på skolan förra veckan, men det är något speciellt att göra det själv.
tog mig tiden att varva ner, mediterade en stund och fick verkligen igång blodcirkulationen.
min kropp har tackat mig hela dagen.
alla bilder är hittade på pinterest
THE ROAD IS HOME
så heter bloggen driven av den här familjen.
jag satt med gåshud över armarna och stora ögon när jag bläddrade nästan allra längst bak i arkiven.
det kändes som att jag hade hittat en skatt, någonting magiskt.
där finns en så vacker stillhet, ett lugn och en ärlighet i bilderna och vardagsskildringarna. det gör mig
helt mållös.
jo, nog är det en skatt alltid.
TVÅ ÅR SEDAN
my picture
idag är det två år sedan. två år sedan den där jordbävningen drabbade japan.
tusentals människor dog och försvann. hem raderades och städer revs upp från grunden.
jag satt på ett tåg med min dåvarande pojkvän när det började skaka. människor runt omkring
oss skrek och elledningarna studsade upp och ner. telefonnätet låg nere och människor köade
i timmar för att få tag på en taxi hem.
jag minns det som om det vore igår.
jag skrev ett ganska skakigt och stressat inlägg dagen efter att det hade hänt, det går att läsas
här, om man känner för det.
日本
LET HER GO
my pictures
igårkväll brakade min säng ihop. en följd av för mycket sängliggande med datorn bekvämt placerat
på magen kombinerat med m å n g a kvällar framför sex and the city med fyra eller fem älsklingsmänniskor
bredvid mig i sängen.
där stod jag relativt paff med en skål popcorn i handen, modern family väntandes på datorn
och med rinnande ögon och täppt näsa.
som tur var kom herman över med verktygslådan och skruvade ihop åbäket.
nu sitter jag här och försöker andas på ett skonsamt sätt och inte låta som gollum samtidigt. denna veckan
ska en pjäs skriva, jag som avskyr att skriva dialog känner mig ganska misstänksam.
men har bestämt mig för att skriva monologer som ska flätas samman med varandra och hoppas
på det bästa.
vädret förresten? vad hände där?
PÉRE-LACHAISE
my pictures
när jag var i paris i somras så besökte jag paris största kyrkogård, pére lachaise.
här ligger bland annat oscar wilde,edith piaf och jim morrison.
det var ett så himla märkligt och samtidigt fantastiskt vackert ställe. stora monument över andra
världskriget, alla dessa gravar och den vildvuxna naturen skapade en näst intill drömsk närvaro.
jag kommer definitivt besöka pére lachaise igen. ta med mig kameran (bilderna ovan är tagna med
telefonen) och fotografera allting närmare, försöka fånga atmosfären som ligger där.
PUSS
my picture
nu är jag tillbaka på ön efter en vecka i österrike. tog inte en enda bild med min systemkamera
medan jag var där, känns faktiskt bara rätt skönt.
nu ska jag försöka styra upp den här bloggen igen.
puss
ÖMMA KNÄN
my pictures
jag bara äter, åker skidor, njuter av solen och masserar ömma knän här borta.
SNÖ SNÖ SNÖ
me, my picture
jag har tagit en lång dusch och gjort yoga. jag har packat ner lite saker i min lilla röda resväska
och valt ut vilka böcker som ska ner i kånken. om en timme åker jag hem till skåne.
en natt hemma med familjen och djuren i stora huset. sen blir det österrike med allt vad det innebär.
har inte stått på ett par skidor på två år då jag har varit i tokyo under vintrarna, så jag längtar
SÅ efter gluhwein, apfelstrudlen och soliga backar.
jag är redo för sportlov.
vad ska ni hitta på?
GIVE A LITTLE LOVE TODAY
pictures from pinterest
en dag i kärlekens tecken. jag har fått vackra blommor och fint inslagen choklad.
ett gulligt kort från mina morföräldrar och ett sms från min mamma. jag sov nära herman och
fick kyssa honom hejdå imorse.
alla dagar är kärleksdagar kan jag tycka. men det är någonting fint med att ha en speciell
dag där man uppskattar de man älskar extra mycket. ta sig tiden att göra någonting.
lämna en liten lapp, en extra varm kram, tala om för en vän hur mycket hen betyder
och helst kyssas mycket om man kan.
jag köper alltid choklad till mig själv. eller någonting annat fint, ett litet smycke eller lagar
extra god mat och unnar mig extra mys. kanske köper hem blommor.
tänker på vad jag har åstadkommit och vad jag har framför mig.
att jag är en god människa med mycket att ge.
för det är ju det viktigaste,
att vårda den relationen man har med sig själv.
den viktigaste av dem alla.
MINA VÄGGAR
my pictures
såhär ser det ut på väggarna i det lilla rummet där jag håller hus, på öland. man får göra det bästa
man kan med den ytan man får, trots slitna hyllor och gräsliga lampor.
blommorna fick jag av herman (åh) och de små nakna figurerna köpte jag i tokyo (älskar dem),
även den lilla japanska dockan (kokeshi) är köpt i tokyo. bilderna är en salig blandning mellan
egentagna och hittade på nätet. citaten har jag burit omkring nerskrivna i min skrivbok, nu sitter de
på min vägg istället. en och annan minipolarid av mina bilder från instagram.
vykort jag fått från människor jag älskar och annat som får kroppen att kännas varm i februari
föredrar jag att ha nära.
ATT LÄMNA
my pictures
saknaden.
där i parken satt jag, på min sista dag i tokyo. spenderade hela dagen ensam.
jag är så glad att jag gjorde det, att jag tog mig tid, åkte till parker, åt god mat och bara andades.
städade mitt rum när jag kom hem på kvällen, åt en bento från seveneleven och bara tänkte.
tvättade min svarta långklänning jag skulle åka hem i för hand och torktumlaren var full, så jag
hängde den på tork i rummet. vaknade med jämna mellanrum hela natten av att det droppade ner
vatten på golvet. som en tickande klocka.
en vacker kvinna från agenturen jag ordnade min lägenhet genom kom dagen efter och tittade efter
så att jag hade städat. det gick så fort, hon ägnade en minut i rummet där jag bott längre än ett år
och sen fick jag lägga mina nycklar i hennes kupade hand.
min mage vred sig i det ögonblicket.
jag ställde mig ute på trottoaren nedanför mitt lägenhetshus och väntade på en taxi.
vinden var så mjuk mot min kind och solen gömde sig nätt och jämnt bakom molnen. jag fick tag på en
taxi, en ung man hjälpte mig med väskorna och körde mig sen till shinjuku station.
vi åkte förbi en skola i mitt område och där blad från körsbärsblommorna föll stilla till marken.
det kändes så symboliskt, det var dags att ge sig av.
väskorna var så tunga och jag var så trött. en vän hjälpte mig igenom spärrarna och upp på plattformen
där tåget till flygplatsen väntade. jag haffades av en kille som gick på min skola, hans mamma skulle
också åka till flygplatsen, jag kunde väl hjälpa henne hitta rätt och sådär?
det kunde jag, men helst av allt ville jag bara skrika var: fattar du inte att detta är min sista dag, jag vill
inte prata med någon, absolut inte en främling. jag åker härifrån och jag är förkrossad och förvirrad, snälla
låt mig vara.
en tågvakt kollade på våra biljetter och mamman skulle tydligen sitta någon annanstans, längre fram.
jag fick mitt lugn.
jag satte på mig mina glasögon(kunna gråta i smyg) och tog av mig min jacka.
startade min ipod och lyssnade på bon iver hela vägen. försökte greppa situationen,
att nu,
nu åker jag härifrån.
GÅRDAGENS SOLSKEN
me, my pictures
igår kröp jag ner i sängen klockan tio. tänkte att jag skulle sova lite längre, så jag ställde klockan
på tio över, istället för kvart i. imorse vaknade jag och tyckte det var lite väl mörkt, men drog mig
upp och gick tillbadrummet. tjugo över, som alltid, gick jag till elin och knackade på hennes dörr
för att väcka henne. fick knacka sju gånger innan hon sömnigt svarade godmorgon ~
jag tittade ut genom fönstret och tänkte att.. visst är det lite väl mörkt för att vara tjugo över sju på
morgonen?
gick in i mitt rum och såg att klockan var tjugo över sex.
och så var det med den lilla sovmorgonen..
har fram tills nu kollat på en rysk konstfilm med klassen. jag smög iväg (som många andra) i pausen,
det blev för långsamt och trångt i soffan.
det snöar stora flingor utanför fönstret (när ska det sluta?) och nu sitter jag här med en sked jordnötssmör
och vitt hallonte och saknar gårdagens solsken.
WHITE SNOW WHITE SHIRT
me, my pictures
har den mjukaste, lenaste av skjortor på mig. den smeker ryggen på det mest underbara sätt,
jag skulle kunna leva i den.
utanför fönstret är det strålande sol och noll grader. mina ögonlock är tyngre än vad jag någonsin
upplevt och efter lunchen är det jag som lägger mig under täcket en stund.
jag klarar inte av att vara uppe sent på kvällarna längre. det spelar nästan ingen roll om jag verkligen
sover ut dagen efter, hela resten av dagen blir som en tjock dimma att ta sig igenom med tunga
ben och dåsigt huvud.
när jag gick i nian/ettan på gymnasiet så var jag uppe till halv två varje natt och gick relativt enkelt
upp vid kvart i sju.
vad har hänt? har jag passerar ungdomens år så snabbt att jag nu inte ens kan vara uppe till ett på
natten utan att inte alls fungera dagen efter?
nästan sorgligt.
jag är väl känslig när det kommer till dygnsrytm. när jag åkte mellan tokyo och svergie ett par gånger
under 2011 trodde jag att jag skulle bli galen och grät ibland för att jag var så trött.
någon som känner igen sig?
GE MIG ROSA ROSOR
pictures found on pinterest
vad jag vill ha just nu;
parisluft att andas och rosa rosor
vad jag har för studen;
ölandssnö och rosa tulpaner, men det går ju det med
KVÄLLSYOGA
me
det var dags att riktigt sträcka och dra ut kroppen ikväll.
just nu försöker jag lära mig att hoppa jämfota upp i handstående. snacka om att det känns
som att man har en tung häck..
nu kommer jag nog sova gott i alla fall,
godnatt ~
JA KANSKE
my pictures
söndag söndag söndag. är lite söndagstrött i kroppen. dagarna flyter ihop ganska bra här och
söndagar är luddigast för mig.
sitter och försöker få ihop en text till morgondagen. jag är förvirrad i mitt skrivande, vet inte hur
jag ska ta mig an det längre. ska jag skriva en dikt? för att det är det enklaste? fortsätta på min
novell som egentligen inte är riktigt mogen än? ska jag skriva en krönika? eller ska jag bara ta
och strunta i allt det där och låta det bli vad det blir.
ja kanske.
CHARMIGASTE
picture found on pinterest
det är lördag, klockan är lite över halv två på dagen och solen har tittat fram. jag snörar på
skorna och går ut och går min runda bland fälten för att försöka vädra ut den smygande
bakfyllan från en kväll med rödvin och underbart prat i toves stuga.
(p.s. världens charmigaste hund säger hej)
DET LÖSER SIG
my pictures, sofias picture
fredagspeppen. fredagslugnet.
jag är, och har alltid varit, en väldigt lugn person. visst har jag mina stunder där jag dansar med
armar och ben i alla väderstreck och bara släpper alla hämningar och kör på, med blandade
reaktioner från omgivningen.
men jag menar lugn, i kärnan av mig själv. säker och trygg på något vis. och det har suttit kvar,
hållt i sig. men från i början av november förra året så släppte en del av det.
det var nog en blandning av en hel massa av förvirrande saker. bland annat att jag kände att jag
var på fel ställe, jag ville inte vara på öland och gå skrivarskola. min kropp fungerade inte som
den skulle och var på akuten två gånger och hann säkert med fyra eller fem besök hos olika läkare.
det var så frustrerande att känna att kroppen på något sätt svek, jag kände inte igen den.
jag började tvivla på framtiden. vad ska jag göra, hur kan jag bidra med någonting, och i så fall
vad? är jag bra på någonting som kan försörja mig?
ska jag tänka logiskt eller följa mitt hjärta? är det okej att inte veta vad jag vill göra med mitt liv
när jag är tjugo år gammal? varför är jag i sverige? var i världen vill jag vara? överallt men inte här.
ska jag hoppa av min utbildning?
en av mina nära blev sjuk. en av mina vänner sa att han inte älskade sin flickvän längre, men inte
vågade säga det till henne, bara till mig. någon från mitt förflutna gav sig in i mitt nu och försökte
göra sig en plats i all röra.
allting snurrade. det är fortfarande inte helt över. det snurrar fortfarande när jag ligger kvar i sängen
på morgonen, när jag vaknar två minuter innan alarmet går av.
men idag ändrades någonting. lugnet, det där lugnet, är tillbaka. jag har saknat det så och nu är
det tillbaka i hjärteroten. det ligger mjukt och samtidigt tungt och betryggande hos mig nu.
det löser sig.
JAG FÖRSÖKER
my pictures
skickar mejl fram och tillbaka, ställer hundra frågor och skriver under papper.
tänker på två stora fönster ner mot en charmigt stökig gata fylld med restauranger. jag tänker på
den franska natthimlen och de blöta trottoarerna som jag vet väntar på att jag ska komma i
början av september.
jag tänker på ny luft att andas och nytt språk att använda. nya människor att lära känna och
fortsätta lära känna sig själv genom att försätta sig i situationer man inte är van vid.
men jag tänker också på att vara ensam. att fylla en väska med sina saker och flyga iväg från
någonting tryggt, någonting man älskar. jag tänker på om jag orkar ta mig igenom de jobbiga
stunderna, igen (men vet redan svaret). jag tänker på om det är värt det (men vet redan svaret).
jag tänker på om jag kommer hitta hem, bygga bo, när jag väl återvänder (vet inte svaret).
upp och ner. förväntan och förtvivlan och allt däremellan.
försöker använda all min lediga tid åt att försöka slå mig ner i mig själv och finna ro.
det går sådär, men jag försöker.
HEJ
me, sofias picture
hej från en solig vårdag med ingångna converse ovanpå torrt gult gräs och staden utanför
en blomstrande park.
hej.
