PUSS

 

my picture

 

nu är jag tillbaka på ön efter en vecka i österrike. tog inte en enda bild med min systemkamera

medan jag var där, känns faktiskt bara rätt skönt.

nu ska jag försöka styra upp den här bloggen igen.

 

puss

ÖMMA KNÄN

 

 

 

 

 

 

 

my pictures

 

jag bara äter, åker skidor, njuter av solen och masserar ömma knän här borta.

SNÖ SNÖ SNÖ

 

me, my picture

 

jag har tagit en lång dusch och gjort yoga. jag har packat ner lite saker i min lilla röda resväska

och valt ut vilka böcker som ska ner i kånken. om en timme åker jag hem till skåne.

en natt hemma med familjen och djuren i stora huset. sen blir det österrike med allt vad det innebär.

har inte stått på ett par skidor på två år då jag har varit i tokyo under vintrarna, så jag längtar

SÅ efter gluhwein, apfelstrudlen och soliga backar. 

jag är redo för sportlov.

 

vad ska ni hitta på?

GIVE A LITTLE LOVE TODAY

 

 

 

 

 

 

 

 

pictures from pinterest

 

 

en dag i kärlekens tecken. jag har fått vackra blommor och fint inslagen choklad.

ett gulligt kort från mina morföräldrar och ett sms från min mamma. jag sov nära herman och

fick kyssa honom hejdå imorse.

alla dagar är kärleksdagar kan jag tycka. men det är någonting fint med att ha en speciell

dag där man uppskattar de man älskar extra mycket. ta sig tiden att göra någonting. 

lämna en liten lapp, en extra varm kram, tala om för en vän hur mycket hen betyder

och helst kyssas mycket om man kan. 

jag köper alltid choklad till mig själv. eller någonting annat fint, ett litet smycke eller lagar

extra god mat och unnar mig extra mys. kanske köper hem blommor.

tänker på vad jag har åstadkommit och vad jag har framför mig.

att jag är en god människa med mycket att ge.

för det är ju det viktigaste,

att vårda den relationen man har med sig själv. 

 

den viktigaste av dem alla. 

MINA VÄGGAR

 

 

 

 

 

 

 

 

 

my pictures

 

såhär ser det ut på väggarna i det lilla rummet där jag håller hus, på öland. man får göra det bästa

man kan med den ytan man får, trots slitna hyllor och gräsliga lampor. 

blommorna fick jag av herman (åh) och de små nakna figurerna köpte jag i tokyo (älskar dem),

även den lilla japanska dockan (kokeshi) är köpt i tokyo. bilderna är en salig blandning mellan

egentagna och hittade på nätet. citaten har jag burit omkring nerskrivna i min skrivbok, nu sitter de

på min vägg istället. en och annan minipolarid av mina bilder från instagram. 

vykort jag fått från människor jag älskar och annat som får kroppen att kännas varm i februari

föredrar jag att ha nära.

ATT LÄMNA

 

 

 

 

 

my pictures

 

saknaden.

 

där i parken satt jag, på min sista dag i tokyo. spenderade hela dagen ensam.

jag är så glad att jag gjorde det, att jag tog mig tid, åkte till parker, åt god mat och bara andades. 

städade mitt rum när jag kom hem på kvällen, åt en bento från seveneleven och bara tänkte.

tvättade min svarta långklänning jag skulle åka hem i för hand och torktumlaren var full, så jag 

hängde den på tork i rummet. vaknade med jämna mellanrum hela natten av att det droppade ner

vatten på golvet. som en tickande klocka.

 

en vacker kvinna från agenturen jag ordnade min lägenhet genom kom dagen efter och tittade efter

så att jag hade städat. det gick så fort, hon ägnade en minut i rummet där jag bott längre än ett år

och sen fick jag lägga mina nycklar i hennes kupade hand.

min mage vred sig i det ögonblicket. 

jag ställde mig ute på trottoaren nedanför mitt lägenhetshus och väntade på en taxi.

vinden var så mjuk mot min kind och solen gömde sig nätt och jämnt bakom molnen. jag fick tag på en

taxi, en ung man hjälpte mig med väskorna och körde mig sen till shinjuku station.

vi åkte förbi en skola i mitt område och där blad från körsbärsblommorna föll stilla till marken. 

det kändes så symboliskt, det var dags att ge sig av.

 

väskorna var så tunga och jag var så trött. en vän hjälpte mig igenom spärrarna och upp på plattformen

där tåget till flygplatsen väntade. jag haffades av en kille som gick på min skola, hans mamma skulle

också åka till flygplatsen, jag kunde väl hjälpa henne hitta rätt och sådär?

det kunde jag, men helst av allt ville jag bara skrika var: fattar du inte att detta är min sista dag, jag vill

inte prata med någon, absolut inte en främling. jag åker härifrån och jag är förkrossad och förvirrad, snälla

låt mig vara.

en tågvakt kollade på våra biljetter och mamman skulle tydligen sitta någon annanstans, längre fram.

jag fick mitt lugn.

jag satte på mig mina glasögon(kunna gråta i smyg) och tog av mig min jacka. 

startade min ipod och lyssnade på bon iver hela vägen. försökte greppa situationen,

att nu,

 

nu åker jag härifrån.

GÅRDAGENS SOLSKEN

 

 

 

me, my pictures

igår kröp jag ner i sängen klockan tio. tänkte att jag skulle sova lite längre, så jag ställde klockan

på tio över, istället för kvart i. imorse vaknade jag och tyckte det var lite väl mörkt, men drog mig

upp och gick tillbadrummet. tjugo över, som alltid, gick jag till elin och knackade på hennes dörr

för att väcka henne. fick knacka sju gånger innan hon sömnigt svarade godmorgon ~

jag tittade ut genom fönstret och tänkte att.. visst är det lite väl mörkt för att vara tjugo över sju på

morgonen?

gick in i mitt rum och såg att klockan var tjugo över sex.

och så var det med den lilla sovmorgonen..

 

har fram tills nu kollat på en rysk konstfilm med klassen. jag smög iväg (som många andra) i pausen,

det blev för långsamt och trångt i soffan.

det snöar stora flingor utanför fönstret (när ska det sluta?) och nu sitter jag här med en sked jordnötssmör

och vitt hallonte och saknar gårdagens solsken.

 

WHITE SNOW WHITE SHIRT

 

 

me, my pictures

 

har den mjukaste, lenaste av skjortor på mig. den smeker ryggen på det mest underbara sätt,

jag skulle kunna leva i den.

 

utanför fönstret är det strålande sol och noll grader. mina ögonlock är tyngre än vad jag någonsin

upplevt och efter lunchen är det jag som lägger mig under täcket en stund.

jag klarar inte av att vara uppe sent på kvällarna längre. det spelar nästan ingen roll om jag verkligen

sover ut dagen efter, hela resten av dagen blir som en tjock dimma att ta sig igenom med tunga

ben och dåsigt huvud.

när jag gick i nian/ettan på gymnasiet så var jag uppe till halv två varje natt och gick relativt enkelt

upp vid kvart i sju.

vad har hänt? har jag passerar ungdomens år så snabbt att jag nu inte ens kan vara uppe till ett på

natten utan att inte alls fungera dagen efter?

nästan sorgligt.

 

jag är väl känslig när det kommer till dygnsrytm. när jag åkte mellan tokyo och svergie ett par gånger

under 2011 trodde jag att jag skulle bli galen och grät ibland för att jag var så trött.

 

någon som känner igen sig?

GE MIG ROSA ROSOR

 

 

pictures found on pinterest

vad jag vill ha just nu;

parisluft att andas och rosa rosor

 

vad jag har för studen; 

ölandssnö och rosa tulpaner, men det går ju det med

KVÄLLSYOGA

 

 

me

 

det var dags att riktigt sträcka och dra ut kroppen ikväll. 

just nu försöker jag lära mig att hoppa jämfota upp i handstående. snacka om att det känns

som att man har en tung häck.. 

nu kommer jag nog sova gott i alla fall,

 

godnatt ~

JA KANSKE

 

 

my pictures

 

söndag söndag söndag. är lite söndagstrött i kroppen. dagarna flyter ihop ganska bra här och 

söndagar är luddigast för mig. 

sitter och försöker få ihop en text till morgondagen. jag är förvirrad i mitt skrivande, vet inte hur

jag ska ta mig an det längre. ska jag skriva en dikt? för att det är det enklaste? fortsätta på min

novell som egentligen inte är riktigt mogen än? ska jag skriva en krönika? eller ska jag bara ta

och strunta i allt det där och låta det bli vad det blir.

 

ja kanske.

CHARMIGASTE

 

picture found on pinterest

 

det är lördag, klockan är lite över halv två på dagen och solen har tittat fram. jag snörar på

skorna och går ut och går min runda bland fälten för att försöka vädra ut den smygande 

bakfyllan från en kväll med rödvin och underbart prat i toves stuga. 

 

(p.s. världens charmigaste hund säger hej)

DET LÖSER SIG

 

 

 

my pictures, sofias picture

 

fredagspeppen. fredagslugnet. 

 

jag är, och har alltid varit, en väldigt lugn person. visst har jag mina stunder där jag dansar med

armar och ben i alla väderstreck och bara släpper alla hämningar och kör på, med blandade

reaktioner från omgivningen.

men jag menar lugn, i kärnan av mig själv. säker och trygg på något vis. och det har suttit kvar,

hållt i sig. men från i början av november förra året så släppte en del av det. 

det var nog en blandning av en hel massa av förvirrande saker. bland annat att jag kände att jag

var på fel ställe, jag ville inte vara på öland och gå skrivarskola. min kropp fungerade inte som 

den skulle och var på akuten två gånger och hann säkert med fyra eller fem besök hos olika läkare.

det var så frustrerande att känna att kroppen på något sätt svek, jag kände inte igen den.

jag började tvivla på framtiden. vad ska jag göra, hur kan jag bidra med någonting, och i så fall

vad? är jag bra på någonting som kan försörja mig? 

ska jag tänka logiskt eller följa mitt hjärta? är det okej att inte veta vad jag vill göra med mitt liv

när jag är tjugo år gammal? varför är jag i sverige? var i världen vill jag vara? överallt men inte här.

ska jag hoppa av min utbildning? 

en av mina nära blev sjuk. en av mina vänner sa att han inte älskade sin flickvän längre, men inte

vågade säga det till henne, bara till mig. någon från mitt förflutna gav sig in i mitt nu och försökte

göra sig en plats i all röra.

 

allting snurrade. det är fortfarande inte helt över. det snurrar fortfarande när jag ligger kvar i sängen

på morgonen, när jag vaknar två minuter innan alarmet går av. 

men idag ändrades någonting. lugnet, det där lugnet, är tillbaka. jag har saknat det så och nu är 

det tillbaka i hjärteroten. det ligger mjukt och samtidigt tungt och betryggande hos mig nu.

 

det löser sig.