var så trött på håret. det var torrt och olycklig och ville inte bli lockigt. det var ledsamt att behöva tvätta det varje dag och jag hade länge funderat på att bara klippa av allt.

och så fick det bli.

den mest befriande känslan på väldigt länge.

precis vad jag behövde.

src unknown

hej alla fina.

ni får förlåta mig för en totalt usel uppdatering. eller jag tänker egentligen inte be om ursäkt, det var precis vad jag behövde.

jag är fortfarande kvar i sverige, med lite kortare hår och lite lättare hjärta.

skolan börjar den sjätte april. jag kommer inte vara där då. med alla mina fina klasskamrater.

jag planerar att åka ner i maj istället, kommer bli lite annorlunda med skolan men jag vet att det kommer vara den absolut bästa lösningen, på alla plan.

dessa veckorna som jag befunnit mig här i sverige har varit grymt konstiga. allt från att jag har haft grov ångest och varit nästan apatisk. till att bli mer hoppfull till att allt ska raseras igen.

sen kom daniel ner över en helg och vi hade det så fruktansvärt fint.

åh, blir glad bara jag tänker på det. efter det har det känts bättre.

han åker tillbaka till tokyo redan på lördag, kommer sakna honom så oerhört. men väldigt fint att ha sin man på det ställe man längtar jättemycket efter att få komma tillbaka till iofs.

puss

saker och ting börjar bli lite, lite, lite lättare hjärtat.

och på tal om ingenting, så jäklarns nice det är att käka riktigt god frukost igen.

prrr.

går runt som i vakuum. ser på cnn och bbc. känner hur knuten i magen blir dras till hårdare hela tiden. kan knappt tänka på någonting annat.

det senaste är att läget börjar bli riktigt illa när det kommer till kärnkraftverken.

amerikanska experter rekommenderar att folk inom 80km runt omkring kärnkraftverket ska evakueras (istället för 20km som det varit innan).

jag är så himla rädd för att de japanska myndigheterna inte säger som det är till folket. att de undanhåller hur läget verkligen är.

men kanske är det inte så konstigt egentligen, om man tänker efter. kan ni tänka er hur det skulle bli om de hade berättat om läget var enormt kritiskt? istället för att gå ut och säga att det inte är någon större fara och ”vi vet inte hur läget är”.

cirka 130 miljoner invånare på en ö, som vill ta sig därifrån.

det hade varit fruktansvärt.

snälla snälla snälla gå över snart.

snälla.

är i sverige nu. sitter i soffan i vardagsrummet.

vilken jävla dag det har varit, rent ut sagt. när jag sa hejdå till daniel bröt jag ihop.

sen fick jag som sagt hjälp av en italienare som jobbar på ralph lauren med massor av saker.

satte mig på planet, somnade direkt, vaknade av att planet började ta fart för att lyfta - somnade direkt efter det och vaknade 2 timmar senare.

åt flygplansmat, lyssnade på musik, grät. mat, musik, gråt. mat, musik, gråt. gråt, gråt, gråt.

blev upphämtad på flygplatsen och började åka hem. grät ännu mera.

hem och krama om resten av familjen. grät.

situationen jag befinner mig i just nu är så jävla konstig.

jag kan omöjligt sätta ord på känslorna som far runt i mitt huvud och hjärta.

vet bara att det inte alls är bra.

direkt när jag landade så gick tankarna direkt till de som inte kan åka från japan.

de som har förlorat sina familjer och sina hem. de som har förlorat allt.

mår inte okej.

(saknar redan daniel jättemycket också, fan)

var tvungen att åka till flygplatsen redan igårkväll då alla sa att det inte fanns någon garanti för att varken tågen eller bussarna skulle gå till flygplatsen.

jag, daniel och anders träffades i shinjuku och käkade, satt under tystnad och åt vår mat.

tog sen en taxi in till flygplatsen. en blandning av alla de känslor jag kände slutade med att jag fick hysteriska skrattattacker, grät tyst och sen somnade mot daniels axel.

när vi kom fram till flygplatsen var klockan tio på kvällen och jag fick reda på att jag var på fel terminal och inte hade chans att ta mig till den andra terminalen förrän klockan sex på morgonen efter.

anders hittade sovsäckar så vi kröp ner och jag somnade ganska fort och vaknade ständigt av efterskalv och folk som skrek till.

när jag satt och väntade på bussen till den andra terminalen så bröt jag ihop. mitt på flygplatsen. det är så himla mycket som inte stämmer.

nu är klockan halv nio och jag är äntligen på rätt terminal. när jag tog bussen hit så fick jag hjälp av en italienare. som fram tills nu har hjälpt mig med precis allt. himla snällt men nu är det så väldigt skönt att få vara helt ensam.

ska snart checka in och hoppas på att allt med mitt re-entry ska rulla på. annars bryter jag väl ihop igen.

åker till sverige på tisdag. saker och ting har varit helt hysteriska här idag.

grät när jag fick min bokning bekräftad. detta är fel.

måste.ha.luft

(återvänder till tokyo om cirka två veckor, återkommer imorgon)

puss till alla som hör av sig, tänker på mig och är så himla jävla fina.

jag blir rörd till tårar varje gång jag får en ny sådan kommentar.

läget är så jobbigt just nu.

man vet inte vad det är som händer. alls. på min facebook uppdaterar alla med olika sorters rykten som inte gör någonting annat är skrämmer upp folk som befinner sig här i japan.

det jobbiga är att ingen vet vad som pågår. därför får alla panik och griper tag i den lilla fakta de kan få tag på.

jag vet inte riktigt vad som försiggår i mitt huvud just nu. massor av känslor.

detta är ju mitt hem nu. alla människor jag har lärt känna och håller så otroligt kärt finns här. mitt nuvarande liv är ju just precis här mitt i detta enorma kaos.

det är just precis vad det är, kaos. maten är i princip slut i alla affärer, går till och med knappt att hitta vatten här.

elen och vattnet kommer troligen stängas av här ikväll, eventuellt imorgon.

jordbävningen och tsunamin beräknas ha dödat 10.000 människor.

rykten och nyheter om nya stora jordbävningar i tokyo och om andra reaktorer som kan explodera och risk för härdsmälta.

ångest och kaos.

det gäller att göra det bästa av den situationen man befinner sig i...right?

massor av god mat och schysst sällskap.

allt verkar lugna sig nu enligt många källor. vi får helt enkelt se hur det blir, jag är bara helt utmattad nu.

jag som hade planerat plugga helt hysteriskt hela helgen, det sket ju sig...

(just nu skakar det fan rätt mycket här)

inte jag som har fångat detta på film, men jag stod och iakttog precis samma sak igår.

sjukt bisarr syn. men som tur är så är japanska byggnader byggda för att just svaja och inte skaka när en jordbävning inträffar.

bilder från gårdagen, jordbävningen

att vakna till klipp från japanska nyheterna där man får reda på att flera hundratals(säkert upp emot 1000 nu) har omkommit och att 500 saknas. ligga i sängen och känna hur ens byggnad fortfarande svajar.

få reda på att detta är den kraftigaste jordbävningen på 140 år i Japan. 7de största jordbävningen i hela världen.

obehaget och ångesten flyter i blodet just nu.

igår på eftermiddagen var jag och daniel hemma hos mig en sväng innan vi skulle åka till harajuku där daniel skulle klippa sig. vi bara lämnade av våra grejer i princip och tog tunnelbanan mot shinjukustation.

på shinjukustation skulle vi byta linje, så vi började gå mot vår plattform. när vi tar de sista stegen på trappan upp till perrongen så känner vi båda oss lite snurriga.

nästan som när man är berusad.

vi tog ett par steg till och gick in i tåget. jag satte mig ner och daniel stod framför mig.

under hela tiden så svajade tågvagnen, men jag kopplade inte det då. när det går ombord mycket folk så är det inte helt ovanligt att det brukar svaja.

men sen börjar det skaka, hela vagnen sätts i gungning och det börjar skaka ganska brutalt mycket. folk ute på perrongen skriker till och tar upp sina portföljer och håller dem ovanför sina huvuden.

saker och ting börjar knaka och gnissla. ledningarna på perrongen svajar upp och ner med enorm kraft.

det varade i ett par minuter och efter det ropade de ut ”STOR JORDBÄVNING, STOR JORDBÄVNING”.

stationer stängdes av helt. alla affärer stängdes. när man gick förbi affärerna så såg man hur allt som stått på hyllorna låg i spillror på marken.

alla människor var utomhus. de hade ju ingenstans att ta vägen. det var en så fruktansvärt märklig situation befinna sig i. alla människor, i denna storstad som just då var helt tyst. marken svajade, folk stod med tårar i ögonen, stod och ringde till sina nära och kära i panik, kramades.

man kunde se hur skyskraporna svajade fram och tillbaka, det obehagligaste jag nog någonsin sett.

jag och daniel beslutade oss för att bege oss till en öppen plats. vi gick mot studio alta som ligger i shinjuku (just då befann vi oss i yoyogi). det är som en stor mötesplats som ligger relativt öppet.

när vi kom dit stod där tusentals människor samlade. det var så tyst. de flesta stod vända mot det stora tvskärmen som visade japanska nyheter.

vi stod och såg på medan 10meters stora tsunamivågen svepte in över landet. sakta men säkert drog den med sig allt i sin väg.

den svepte med sig människors älskade hem, bilar sjönk under ytan, växthus krossades, byggnader expolderade och brann.

allt mitt framför ögonen på oss. man kände sig så fruktansvärt liten och hjälplös.

vi bestämde oss för att gå till vår skola för att se om allt var okej. det hålls eftermiddagsklasser där också så de var ju mitt i skalvet verkligen.

när vi kom fram till skolan blev jag helt tårögd och så rörd. alla satt där, på golvet.

alla lärarna stod utanför klassrummet och såg skärrade ut och frågade oss om vi var okej.

i klassrummet satt alla eleverna.

jag ser hur emma vinkar mig till sig och så ser jag kaja. just precis då var jag så nära att brista ut i gråt.

blandningen mellan att nyss ha fått se hur många som dött i en annan del av landet, att känna sig så otroligt liten, att fortfarande känna efterskalven och mötas av famnar som tillhör människor som man bryr sig otroligt mycket om var så överväldigande.

skolan hade tydligen fått stora sprickor i väggarna och folk hade fått kasta sig under de små skrivborden vi har.

alla begav sig sen till waseda university för att samlas. där satt ännu fler från skolan och massor av andra människor.

där satt vi, åt chips och godis som lärarna delade ut, kollade på nyheterna och såg hur allt bara förstördes.

det tog sen 4 timmar för att ta oss hem.

men allt är bra. det kan tydligen fortsätta såhär ett tag, vilket känns lagom roligt.

när jag nu kollar ut genom fönstret så ser jag hur ledningarna svajar fortfarande vilket betyder att marken fortfarande rör sig.

tusen tack till alla er fina som har hört av sig här på bloggen och på facebook, så jävla fint av er alltså.

stor puss till er alla.

stor jordbävning. 7de största i världen. det var minst sagt en upplevelse och grymt obehagligt.

skriver mer imorgon.

så himla väldigt sugen

igår låg jag och pluggade i sängen. somnade såklart med huvudet i boken och vaknade några timmar senare med kanjis i bläck över hela kinden.

idag var jag i ikebukuro en sväng med wilma och sarah. vi gick på tokyo hands (underbart ställe med allting som du inte visste fanns och sen känner att du måste ha). hittade världens mysigaste anteckningsbok (allt som har med böcker och pennor etc att göra älskar jag) och lite annat.

på högsta våningen ligger det någonting som heter ”nekobukuro” (hehe, fyndigt...neko=katt)

du betalar typ 55SEK för att gå in en kattvärld och ägna hur mycket tid du vill med att klappa och leka med katterna.

låter ju hur nice som helst. det var det också, bortsett från att katterna var de mest loja katterna jag varit med om. haha!

de bara låg och spanade på en från taket, hörnen och kojorna. de har väl varit med om så mycket uppståndelse att de inte blir imponerade av så väldigt mycket längre.

japanskorna försökte ihärdigt trycka små fjädervippor i ansiktena på dem för att få dem leksugna. men de bara forsatte snarka vidare.

sött.

har ägnat x-antal timmar åt att plugga idag. har tagit en alldeles för lång paus nu, så nu blir det dusch och sen dyka ner i sängen bland alla kanjis, verbböjningar och partiklar.

fan alltså.

(tänker)*fan vad cool bild det kan bli på alla strålkastare...ska testa tror jag...*

inte så jävla bra va tyra?

denna helt fantastiska brud(http://karlascloset.blogspot.com/) har fått mig att vilja kapa av håret. eller, inte vilja, mer fundera seriöst över att verkligen göra det.

varför inte? skiten växer ju ut förr eller senare.

en väldigt nöjd tjej har nyss ätit brutalt god mat.

skolan rullar, finalexam börjar i nästa vecka. så det blir maniskt pluggande fram tills dess. sen kommer julia, oh the joy!

fan vad vissa random saker kan vara dyrt här i tokyo. sugen på 5st jordgubbar för 69SEK eller 30st tamponger för 78SEK?

nej eller hur.

bilder från min överdrivet bra fredag

speechcontest i skolan. en representant från varje klass skulle hålla tal i olika många minuter beroende på vilken klass man går i.

vår norska i klassen (Kaja) representerade oss och vi var så stolta. jag och emma kunde nästan inte hålla tårarna borta när hon höll sitt tal, och speciellt inte när hon fick ett diplom av rektorn, då brast det.

efter alla tal var det olika sorters uppträden, allt från  någon som sjöng lady gaga och någon som spelade turkisk musik. en lärare spelade trumpet också, haha det var så sött.

efteråt så drog jag med ett gäng för att käka. skrattade så enormt mycket under den lunchen allså.

tänk vad kul det kan vara att lära japaner svenska.

den sockersöta tjejen miwa träffade jag för första gången och vi bytte telefonnummer (såklart, det är ju japan) och hon frågade direkt om inte jag och emma kunde komma hem till henne någon gång och umgås med henne och hennes vänner.

only in japan.

om inte mer än 3 veckor kommer denna fantastiska människa och hälsar på mig här. i tio hela dagar.

jag har längtat efter henne enda sen jag satte mig på bussen från henne sist jag var och hälsade på.

vi kommer knappt få plats i mitt lilla lilla lilla rum, men det blir bra. jag får köpa några galgar till dig.

i luv u

http://juliairene.blogg.se/

bild från imorse. morgonsol måste vara den bästa uppfinningen sen hjulet.

har haft en så jädrans bra dag.

har gråtit en skvätt, applåderat mer än vad jag hittills gjort i hela mitt liv, varit hungrigare än vad jag någonsin varit innan, suttit och grillat kött i något som kändes som någons vardagsrum men som var en restaurang, skrattat hysteriskt åt en fantastiskt rolig japan, bytt telefonnummer med två japaner och fått ett stort leende av en 4åring på tunnelbanan.

nu har jag huvudvärken från helvetet och har sovit sen klockan 5 (klockan är 21:20 nu) och har nyss vaknat.

ska krypa till köket och hitta något att äta, mysa vidare i sängen och vänta på att den finaste jag vet kommer hit och kryper ner bredvid.

jag har det så jävla bra.

my pictures

(bara hittade ett sånt där träd när jag var ute och gick häromdagen. vad är det för träd egentligen? spelar väl ingen roll egentligen, fint var det)

två veckor till finalexam. det är galet, på riktigt. men jag lägger tankar på sådant åt sidan nu en stund, för nu har jag just krupit ner i min säng som luktar av någons parfym jag håller kär, sen ska jag sova så otroligt gott.

imorgon är det speeccontest, ska faktiskt bli riktigt kul. en från varje klass i skolan ska hålla ett tal, vinnaren vinner ett sprillans nytt nintendo.

aah. bara tanken på att det inte är lektioner imorgon utan bara mys gör mig glad i själen. på en fredag och allt. kan inte bli bättre.

my pictures

häromkvällen strosade jag hem från mataffären som ligger där jag bor. jag tog en lite annorlunda väg, mest bara för att.

när jag gick över en bro som går över en kanal så tittar jag ner mot slutet av gatan.

där ser jag, det lilla jag kunde se - bäckmörkt, mitt första sakura-träd.

gick dit igen igår för att fotografera det i dagsljus och till och med känna lite på det.

det var lika fint som ni kan tänka er.

ett endaste litet träd, helt ensamt, stod och blommade för fullt.

så jädrans vackert.

my pictures

idag var jag i shibuya och köpte underkläder. det var minst sagt välbehövt då jag knappt hittar några av mina andra.

annars då? det är finalexam(holy crap) om snart två veckor och så är jag väldigt kär.

här är livet är fullt med kontraster hela tiden, precis som jag vill ha det.

jag skrattade lite(dog) när jag såg smset emma skickade till mig nyss.(hon har precis skaffat japansk mobil)

så bra.