pictures found on tumblr

depth over distance every time, my dear
and this tree of ours may grow tall in the woods
but it's the roots that will bind us here
to the ground

depth over distance was all I asked of you
and I may foolish to fall as I do
still there's strength in the blindness you fear
if you're coming too
if you're coming too

depth over distance was all I asked of you

picture found on tumblr

"den dag hjärnan är mogen nog att förstå är såren i hjärtat redan för
djupa för att kunna läkas."

"iklädd en tunn, turkosblå bomullsklänning satt föremålet för mitt stormande
begär och spelade piano i det klena skymningsljuset som letade sig in genom
ett rosettfönster."

"den där varma, fuktiga sommareftermiddagen stal Clara Barceló mitt hjärta,
mina drömmar och luften jag andades."


har ni aldrig läst "vindens skugga" så bör ni. nu när jag, två eller tre år efter att
jag läste den, ser tillbaka och läser de små stycken jag har skrivit upp från
just den boken, inser jag hur mycket den gjorde för mitt skrivande.
den är fantastisk.

me

det är fortfarande bara morgon och jag har varit uttråkad i
någon timme. puh.

igår skrev jag klart på alla mina ansökningar, de skickas iväg idag.
fem tjocka kuvert med mina texter. PUH.

my pictures

rullade ur sängen och startade dagen med sjuttiofem minuters yoga
på gymmet. efter det har jag frossat i avokado och hallon/grönt te.
nu ska jag försöka komma ur mitt lite lätt för avslappnade stadie och
fortsätta skriva på mina personliga brev.

det är nervöst det där. att skicka iväg en del av sig själv och vänta på svar
om det är bra nog. duger, räcker till.

me

kerojif92u"!?R)!"12#R?!"FCIV()?IPKCP`!!?!?!pre2

det är det enda jag får ut ur livet just nu

my picture

långsamma dagar som skyndar förbi.
ska fylla kommande veckan med ett besök hos frisören och
försöka tämja det som växer på mitt huvud. måste även skriva
massor och läsa en del, men det gör jag gärna. planerar även
att åka till borstahusen en sväng och mysa med mormor och morfar.

min lillebror spelade skinny love av bon iver på gitarr för mig idag.
jag låg i hans säng och han satt i soffan framför mig. han bet sig i läppen
och koncentrerade sig, utanför fönstret var det nästan mörkt.
han hade sitt långa, lockiga hår samlat i en knut, ungefär som jag alltid har.
han log snett och började spela och jag började gråta. jag mindes det
ögonblicket jag fotograferade honom sittandes vid vattnet med en gitarr,
han var runt tio år och kunde inte ens spela. men bilderna blev fantastiska
och jag döpte dem till skinny love.

it's good to be home.

picture found on tumblr

jag la snabbt händerna över ögonen
för jag inte stängde dem snabbt nog

för att på något sätt stänga ute det jag hade framför mig
men det är i alla fall skönt
att veta att du lever

my pictures

de senaste dagarna har mjukt rullat förbi.
jag har ägnat min tid till att läsa, skriva, mysa, åkt rally i rullstol, kollat
till hästarna, gått små promenader, haft katten liggandes över mina axlar
och gjort några ärenden.
när jag och min mamma åkte in till kristianstad igår och vi passerade alla
små, gråa byar tänkte jag bara !"#=)8!=€(!"#E"fw?! -  och tackade
gudarna för att jag faktiskt bor mitt i skogen.

jag försöker att få ihop tillräckligt mycket text att skicka in till lite olika skolor.
jag skriver ett tag, tappar allt och sätter upp håret i en stor boll på huvudet.
när jag hamnar på rätt sida igen drar jag ner håret och fortsätter skriva.

april

my pictures

en av fördelarna med att vara tillbaka i sverige är maten. eller, viss mat.
herregud, grönsaker, keso, rädisor, gröt och mycket mera.

me and ella

en flight på elva timmar kändes som tre. läste ut (läst om) haruki murakami's
norwegian wood och sov. kollade på Up och stortjöt.
landade i ett disigt köpenhamn och möttes av en tårögd mama som sprang in
i mig med en bukett blommor och kramades i en halv evighet.
hann precis med tåget som skulle ta oss hemåt och förundrades att det var så
himla långt mellan varje hållplats.

kom hem och möttes av en lång lillebror, tre loja katter och en förtjust vovve.
har packat upp mina väskor och sovit helt ljuvligt i min mjuka säng. när jag kom
hem så låg det flera paket på sängen vilket visade sig vara böcker - jag känner mig
rikare än någonsin.

övergången har gått förvånande bra och jag hoppas det fortsätter så ett tag till.
nu ska jag mysa ner mig och läsa. perfekt.

me

i must leave my heart in tokyo

my picture

tisdag. om ungefär en timme kommer det någon för att ta mina rumsnycklar
ifrån mig. väskorna står tunga och väntar i hallen.
jag har proppat ipoden fylld med bon iver. tågbiljetten till flygplatsen ligger i
jackfickan. från flygplatsen ska jag ta mig till ett hotell och sen går flyget
tidigt på onsdag.

solen skiner, körsbärsblommorna står i full blom - det är en fantastisk
dag att ge sig av.

my pictures

idag var det min sista riktiga dag i tokyo.
jag städade och fixade hela morgonen. solen värmde utanför och det var
runt 23 grader. jag slängde på mig lite kläder som ändå visade sig vara
för varma och åkte runt. hoppade av på två främmande platser för att jag
från mitt säte på tåget kunde se enorma körsbärsträd. gick av, gick runt,
andades in.
det var så varmt och människorna runt omkring mig var så lyckliga.
jag gick in i en stor, vacker park. överallt satt grupper av
människor. eller så låg dem och sov. under körsbärsträden eller bara i mitten
av gräsmattan.
jag drack min kaffe och tittade på människor runt mig. framför mig hade ett äldre
par lagt ut en rutig filt. de hade inte mycket saker med sig, de låg och lyssnade
på något radioprogram och utbytte något ord då och då. vid ett tillfälle tog mannen
kvinnans hand och la på sitt bröst. de skrattade.
när jag senare gick vidare genom parken såg jag ett ungt par. killen var kanske
tjugofyra och tjejen tjugotvå. tjejen låg på magen och sov. killen låg bredvid henne
och på hennes vita överarm hade han lagt ut ett tiotal små gröna blad på rad.

på vägen ut ur parken hade jag ett hav av vita körsbärsblommor över mig.
ett par meter framför mig satt två små pojkar i en liten grop med grus.
den yngsta som var runt två år gammal satt och gnuggade in rumpan i gruset.
storebrossan satt på huk bredvid och tittade på. mamman stod vid sidan av och
försökte förgäves få dem att följa med hem. precis innan pojkarna väl bestämde sig
för att faktiskt hänga med hem så tog den äldre pojken en liten hand med grus och
öppnade den sen försiktigt över den lilles huvud. blomma, sa han, och den lille skrattade.
jag med.

sen åkte jag hemåt. klockan var runt sju på kvällen och det var fortfarande väldigt varmt
ute. jag åkte upp på taket av min byggnad. det var en solnedgång som fick mig att
börja gråta och jag satt där länge. vid ett tillfälle viskade jag tack tokyo, tack men det
var som om orden försvann i den ljumna vinden och in bland de höga husen, upp över
taken.

fransmannen stod försynt och lutade sig mot väggen i köket när jag kom in igen.
åker du imorgon
ja
nej... du får inte åka
haha, jag hoppas du kan förlåta mig någon dag
du måste vara upptagen med att packa, jag ska låta dig vara
det är ingen fara, jag blev precis klar
okej, ska vi prata en stund
okej, vi pratar en stund

nu gapar mina hyllor tomma och mina väskor väger alldeles för mycket. väggarna
är vita, kala och anonyma.

det som tog värst idag var när jag mötte min lille vägarbetsgubbe. han står med små
pinnar som liknar lasersvärd och ser till att trafiken sköter sig vid bron nedanför mig.
han har nästan inga tänder och hans vita hjälm är lite för stor. han är alltid väldigt
glad och kan några inövade engelska fraser. alltid när jag går förbi så ler jag.
han säger hello you, hey hey, come again och have a good day. han har ögon som
lyser där bakom den för stora hjälmen och är väldigt kort.
idag gick jag förbi honom för sista gången. han sa see you again och jag tänkte nej,
nog aldrig någonsin mer. men jag sa yes, log stort och kände hur det brände lite
bakom ögonlocken.

jag har haft världens mest fantastiska sista dag i tokyo.

picture found on tumblr

just a thought

from facebook

idag sa jag hejdå till två av mina älsklingpersoner som jag har träffat här
på denna avlånga ö.
min fina emma bor ju trots allt inte så långt ifrån mig väl hemma i sverige, så
det ska nog funka fint.
men vår fina miwa vet jag inte när jag kommer kunna träffa nästa gång.

vi satt och fikade en lång stund för att sen gå och ta purikura bilder.
jag fick en klump i halsen direkt när jag kom ut på trottoaren igen,
det blev liksom som på riktigt.
vi stod utanför spärrarna till JR och sa hejdå till miwa. kramades alla tre och sa
snart, snart ses vi igen. miwa sa tack för att jag har fått lära känna er och då
small det. vi grät i ett hav av människor som sprang ut och in genom spärrarna.
miwa gick sin väg för att sen komma springandes tillbaka igen.
kramar och ännu fler smygande tårar. stå och hoppa upp och ner för att försöka
skaka av sig det, skratta.

älskade fina människor, ni (och några andra) har gjort min vistelse här till någonting
jag förevigt kommer hålla kärt.

my pictures

de vita och ljust rosa blommorna fyller öppna ytor ovanför våra
huvuden och bildar ett tak av ljuvt doftande sockervaddsmoln.

mitt älskade hjärtas stad är så fruktansvärt vackert just nu.


om bara ett par dagar så ska jag flytta härifrån. jag trodde att det
skulle kännas jobbigare än vad det faktiskt gör just nu, men det
känns som om det är hanterbart.
(fast varje kväll innan jag somnar känner jag hur hjärtat
brister lite lite grann)

men saker som att få mysa med familjen, träffa mina fina vänner,
andas natur, gosa med djur och sätta igång att skriva ordentligt
känns ganska lockande det med.


balansgång.

my pictures

några bilder från dagarna som varit.

har haft min vän sofia här på besök i tio dagar, det har varit hur bra som helst.
vi har bara hittat på en massa mys och njutit av våren i japan.
körsbärsblommorna blommar för fullt just nu och jag tror att det kan vara
det absolut vackraste jag någonsin varit med om.

hjärtskärande vackert.

tumblr

hej gullisar. jag har fullt upp med att visa min kära barndomsvän
runt i tokyo, därav den glesa uppdateringen.

vill också säga att den där andra bloggen jag har skaffat absolut inte
kommer ersätta denna. denna fortsätter som vanligt och på den andra
kommer jag fokusera lite mer på mitt skrivande.

puss