from facebook

idag sa jag hejdå till två av mina älsklingpersoner som jag har träffat här
på denna avlånga ö.
min fina emma bor ju trots allt inte så långt ifrån mig väl hemma i sverige, så
det ska nog funka fint.
men vår fina miwa vet jag inte när jag kommer kunna träffa nästa gång.

vi satt och fikade en lång stund för att sen gå och ta purikura bilder.
jag fick en klump i halsen direkt när jag kom ut på trottoaren igen,
det blev liksom som på riktigt.
vi stod utanför spärrarna till JR och sa hejdå till miwa. kramades alla tre och sa
snart, snart ses vi igen. miwa sa tack för att jag har fått lära känna er och då
small det. vi grät i ett hav av människor som sprang ut och in genom spärrarna.
miwa gick sin väg för att sen komma springandes tillbaka igen.
kramar och ännu fler smygande tårar. stå och hoppa upp och ner för att försöka
skaka av sig det, skratta.

älskade fina människor, ni (och några andra) har gjort min vistelse här till någonting
jag förevigt kommer hålla kärt.