LYCKAN
me
jag vet inte vad jag håller på med.
jag vet inte vart jag är på väg eller hur jag ska ta mig dit.
men jag vet vart jag har varit och jag vet vad jag har lärt mig.
det enda som någonsin spelar någon roll är lyckan.
att finna den.
vårda lyckan de stunder man lyckas hålla kvar den, försiktigt, i kupade händer.
att så småningom lära sig att det inte gör någonting om den ibland rinner
hur händerna likt sand. den kommer tillbaka, om än flyktigt.
döm den aldrig.
låt aldrig någon få lyckan att kännas främmande.
dela den ömt men storsint med andra och ta den aldrig för givet.
ta emot den med öppna armar och lyssna till den.
kyss den godnatt och väck den med värme.
det enda som spelar någon roll är lyckan.
ingen kan ta den ifrån mig och den vilar här nu.
lyckan min och jag vårdar den ömt.
jag vet inte vart jag är på väg eller hur jag ska ta mig dit.
men jag vet vart jag har varit och jag vet vad jag har lärt mig.
det enda som någonsin spelar någon roll är lyckan.
att finna den.
vårda lyckan de stunder man lyckas hålla kvar den, försiktigt, i kupade händer.
att så småningom lära sig att det inte gör någonting om den ibland rinner
hur händerna likt sand. den kommer tillbaka, om än flyktigt.
döm den aldrig.
låt aldrig någon få lyckan att kännas främmande.
dela den ömt men storsint med andra och ta den aldrig för givet.
ta emot den med öppna armar och lyssna till den.
kyss den godnatt och väck den med värme.
det enda som spelar någon roll är lyckan.
ingen kan ta den ifrån mig och den vilar här nu.
lyckan min och jag vårdar den ömt.
ETT HEJ
my pictures
kikar mest in för att säga hej. jag har en del texter att läsa tills imorgon och är på sånt där
jagvillbaraliggaisängentittapåserierochpussapåherman humör så jag ska försöka att läsa dem
så fort som möjligt. detta är det sista textsamtalet vi har.
lättnad. jag är så färdig här nu. speciellt nu när jag vet att jag kommer få jobba i sommar, till
och med två veckor extra. jag ska ta över min lillebrors gymkort (han kommer ändå bara
skata hela sommaren) och tillbringa mina kvällar där. har verkligen längtat tillbaka dit.
det är dessutom helt nyrenoverat med en stor yogasal.. drömmen.
hoppas på en varm, riktigt varm sommar. myggfria kvällar och långa nätter.
håller tummarna för att vi ska ha fått hem en slackline så att jag kan spendera lite ledig tid
uppe på den. nya favoriten.
jag tror att yoga har blivit ett sätt för mig att uttrycka mig. jag har alltid, alltid älskat och varit
åh så fascinerad av dans (speciellt modern och balett) och cirkus (nycirkus). men inget av det
har riktigt varit min grej. cirkus har jag dock aldrig testat på, men jag dansade en hel del
när jag var yngre. men med yoga så känner jag att jag har fått både delarna, plus allt
det där andra som bara är yogan i sig själv. det är något visst att uttrycka sig med och
verkligen använda hela kroppen.
för för mig är yogan det, en balans mellan dans, cirkus och det djupa mentala.
(måste erkänna att nu när jag har börjat gå på slackline ((gå på lina)) känner jag mig verkligen
som en cirkusprinsessa. bara en tyllkjol och ett paraply som saknas)
MINNESBILDER
my pictures ©
några av mina vackraste minnesbilder från min tid i tokyo.
nu ska jag och herman snart möta upp min mormor och morfar och mysa runt här på ön.
fint ska det bli.
TAKE ALL OF ME
my pictures ©
idag är det sommar. la en mjukt filt i det höga gräset intill kastanjeträdet i trädgården.
fåglarna sjöng och det hettade på mina kinder. snett till vänster stod magnoliaträdet i ful blom.
imorgon blir det regn sa någon, så jag låg kvar extra länge.
försöker krama ur så mycket sommar det går ur mina sista dagar på öland.
KINA, MAT
my pictures
färdas ett par år tillbaka och tänker på all den underbara maten jag fick smaka under mina
tre veckor i kina.
åh..
SOMMAR KOM SOMMAR SNÄLLA
my pictures
spenderade en halvtimme i strålande sol i en drömskt överväxt trädgård efter kvällsmaten.
nya, små fräknar dök upp och hela kroppen fylldes av en försmak av sommaren.
sommar kom, sommar snälla.
VAR VILL DU ÅKA?
my pictures
om ni kunde åka vart ni ville ikväll, var skulle ni åka? ni skulle få packa en väska alldeles nu,
lägga ner kameran, passet, tandborsten och era bästa kläder och skor,
sen skulle någon knacka på er dörr och teleportera er till vilken plats i världen ni vill och ni fick
stanna en vecka.
jag skulle ha tagit fram min väska, slängt ner vårkläderna och en lagom varm jacka.
hängt kameran runt halsen och ställt mig vid dörren och väntat på den där knackningen.
jag vill åka till paris tack.
jag skulle köpa macarons i alla regnbågens färger. jag skulle sitta i parker och fotografera de
som gick förbi. sitta på en uteservering och äta varm getost med ringlad honung över.
dricka vin till lunchen och gå till fötterna värker. titta i för dyra second hand affärer och gå
längs seine.
jag skulle gå till en matmarknad och köpa god ost och en billig flaska vin. jag skulle också köpt
med mig en stor knippe blommor som jag skulle bära som en baguette under armen medan
jag tar bilder på alla vackra byggnade omkring mig.
kanske sätta mig på en parkbänk och göra just bara det, sitta.
vart skulle du åka?
varför just dit?
vad skulle du göra där?
TID
my pictures
jag har tänkt på det här med tid. hur den springer förbi och inte väntar på någon.
hur en helt plötsligt står stilla och ser tillbaka på vad som varit och kanske glömmer vad
är och vad som väntar.
är du samma människa som du var för fem år sedan? vad har förändrats?
hur?
genom erfarenheter och tid? du skalas av. lager för lager.
bygger upp nya murar där det tidigare inte behövts. du bränner dig och drar dig tillbaka.
får mersmak och jagar efter mer.
kanske känner du ett lugn där det tidigare brann en längtan och kanske känner du nu en hunger
du tidigare inte visste fanns. saknar du någonting som låg hos dig tidigare?
är du samma människa som du var för fem år sedan?
RUTINER
me
klockan har knappt slagit nio och jag och herman sitter utslagna i soffan och pustar ut. en hel dag
fylld med barnlek och påskmat. nu sitter vi och arbetar med varsin dator framför en gammal
rulle på tvn.
konstigt det här med rutiner. jag förstår mer och mer med tiden hur väldigt fäst jag är vid dem.
ville aldrig erkänna det när jag var yngre, för då kändes det på något sätt så viktigt att kunna vara
"spontan" och inte "tråkig".
men nu älskar jag att ha mina rutiner, och jag står för det. jag gillar att laga min mat helt själv och
bestämma vad jag stoppar i mig, för det är viktigt för mig. tycker om att planera mina måltider och
handla mat (älskar dock att äta ute också).
jag gillar att ha x antal timmar varje dag som är jobb eller skola och sen kunna komma hem, eller bryta
av, och göra någonting annat. träna fem, sex gånger i veckan och mina yogaövningar på kvällen.
därför känner jag mig också lite konstig när jag nu är i värmland och sen ska vidare ner mot skåne.
mina rutiner rubbas helt. saknar redan min mat, min träning och min yoga.
är det någon som känner igen sig?
FRAMME
old picture, by me
lite smått vimmelkantig från att ha suttit på tåg i flera
flera timmar, men är äntligen framme i de värmländska skogarna nu.
lekt med småbarn och ätit potatissallad, nu är det dags för lite cougar town och sen sängen.
trött tjej och ganska ovärt inlägg. men hej!
DRAR
my picture
nu drar jag!
BORDE
my pictures
hej onsdag.
vaknade av mig själv innan sju imorse. studsade upp och påbörjade min detox. det har känts
väldigt bra hela dagen, har ätit och druckit mycket. det är helt vegansk mat jag äter de här fem dagarna,
det är rätt spännande att testa på. jag har sen ett tag tillbaka slutat äta rött kött då jag aldrig tyckt
om det nått vidare. äter dock fisk och ibland kyckling. har man vuxit upp med en mamma
som lagat mycket vegetatisk mat så blir det liksom naturligt.
gör så mycket annat än just det jag verkligen borde göra just nu. borde skriva på min "pjäs". den ska
vara åtta sidor (jag får seriöst ont i magen när jag tänker på det) om den ska bli tio minuter lång,
vilket förväntas.
orkar.
inte.
vill.
inte.
MEN JAG SKA.
LET HER GO
my pictures
igårkväll brakade min säng ihop. en följd av för mycket sängliggande med datorn bekvämt placerat
på magen kombinerat med m å n g a kvällar framför sex and the city med fyra eller fem älsklingsmänniskor
bredvid mig i sängen.
där stod jag relativt paff med en skål popcorn i handen, modern family väntandes på datorn
och med rinnande ögon och täppt näsa.
som tur var kom herman över med verktygslådan och skruvade ihop åbäket.
nu sitter jag här och försöker andas på ett skonsamt sätt och inte låta som gollum samtidigt. denna veckan
ska en pjäs skriva, jag som avskyr att skriva dialog känner mig ganska misstänksam.
men har bestämt mig för att skriva monologer som ska flätas samman med varandra och hoppas
på det bästa.
vädret förresten? vad hände där?
PUSS
my picture
nu är jag tillbaka på ön efter en vecka i österrike. tog inte en enda bild med min systemkamera
medan jag var där, känns faktiskt bara rätt skönt.
nu ska jag försöka styra upp den här bloggen igen.
puss
SNÖ SNÖ SNÖ
me, my picture
jag har tagit en lång dusch och gjort yoga. jag har packat ner lite saker i min lilla röda resväska
och valt ut vilka böcker som ska ner i kånken. om en timme åker jag hem till skåne.
en natt hemma med familjen och djuren i stora huset. sen blir det österrike med allt vad det innebär.
har inte stått på ett par skidor på två år då jag har varit i tokyo under vintrarna, så jag längtar
SÅ efter gluhwein, apfelstrudlen och soliga backar.
jag är redo för sportlov.
vad ska ni hitta på?
ATT LÄMNA
my pictures
saknaden.
där i parken satt jag, på min sista dag i tokyo. spenderade hela dagen ensam.
jag är så glad att jag gjorde det, att jag tog mig tid, åkte till parker, åt god mat och bara andades.
städade mitt rum när jag kom hem på kvällen, åt en bento från seveneleven och bara tänkte.
tvättade min svarta långklänning jag skulle åka hem i för hand och torktumlaren var full, så jag
hängde den på tork i rummet. vaknade med jämna mellanrum hela natten av att det droppade ner
vatten på golvet. som en tickande klocka.
en vacker kvinna från agenturen jag ordnade min lägenhet genom kom dagen efter och tittade efter
så att jag hade städat. det gick så fort, hon ägnade en minut i rummet där jag bott längre än ett år
och sen fick jag lägga mina nycklar i hennes kupade hand.
min mage vred sig i det ögonblicket.
jag ställde mig ute på trottoaren nedanför mitt lägenhetshus och väntade på en taxi.
vinden var så mjuk mot min kind och solen gömde sig nätt och jämnt bakom molnen. jag fick tag på en
taxi, en ung man hjälpte mig med väskorna och körde mig sen till shinjuku station.
vi åkte förbi en skola i mitt område och där blad från körsbärsblommorna föll stilla till marken.
det kändes så symboliskt, det var dags att ge sig av.
väskorna var så tunga och jag var så trött. en vän hjälpte mig igenom spärrarna och upp på plattformen
där tåget till flygplatsen väntade. jag haffades av en kille som gick på min skola, hans mamma skulle
också åka till flygplatsen, jag kunde väl hjälpa henne hitta rätt och sådär?
det kunde jag, men helst av allt ville jag bara skrika var: fattar du inte att detta är min sista dag, jag vill
inte prata med någon, absolut inte en främling. jag åker härifrån och jag är förkrossad och förvirrad, snälla
låt mig vara.
en tågvakt kollade på våra biljetter och mamman skulle tydligen sitta någon annanstans, längre fram.
jag fick mitt lugn.
jag satte på mig mina glasögon(kunna gråta i smyg) och tog av mig min jacka.
startade min ipod och lyssnade på bon iver hela vägen. försökte greppa situationen,
att nu,
nu åker jag härifrån.
GÅRDAGENS SOLSKEN
me, my pictures
igår kröp jag ner i sängen klockan tio. tänkte att jag skulle sova lite längre, så jag ställde klockan
på tio över, istället för kvart i. imorse vaknade jag och tyckte det var lite väl mörkt, men drog mig
upp och gick tillbadrummet. tjugo över, som alltid, gick jag till elin och knackade på hennes dörr
för att väcka henne. fick knacka sju gånger innan hon sömnigt svarade godmorgon ~
jag tittade ut genom fönstret och tänkte att.. visst är det lite väl mörkt för att vara tjugo över sju på
morgonen?
gick in i mitt rum och såg att klockan var tjugo över sex.
och så var det med den lilla sovmorgonen..
har fram tills nu kollat på en rysk konstfilm med klassen. jag smög iväg (som många andra) i pausen,
det blev för långsamt och trångt i soffan.
det snöar stora flingor utanför fönstret (när ska det sluta?) och nu sitter jag här med en sked jordnötssmör
och vitt hallonte och saknar gårdagens solsken.
DET LÖSER SIG
my pictures, sofias picture
fredagspeppen. fredagslugnet.
jag är, och har alltid varit, en väldigt lugn person. visst har jag mina stunder där jag dansar med
armar och ben i alla väderstreck och bara släpper alla hämningar och kör på, med blandade
reaktioner från omgivningen.
men jag menar lugn, i kärnan av mig själv. säker och trygg på något vis. och det har suttit kvar,
hållt i sig. men från i början av november förra året så släppte en del av det.
det var nog en blandning av en hel massa av förvirrande saker. bland annat att jag kände att jag
var på fel ställe, jag ville inte vara på öland och gå skrivarskola. min kropp fungerade inte som
den skulle och var på akuten två gånger och hann säkert med fyra eller fem besök hos olika läkare.
det var så frustrerande att känna att kroppen på något sätt svek, jag kände inte igen den.
jag började tvivla på framtiden. vad ska jag göra, hur kan jag bidra med någonting, och i så fall
vad? är jag bra på någonting som kan försörja mig?
ska jag tänka logiskt eller följa mitt hjärta? är det okej att inte veta vad jag vill göra med mitt liv
när jag är tjugo år gammal? varför är jag i sverige? var i världen vill jag vara? överallt men inte här.
ska jag hoppa av min utbildning?
en av mina nära blev sjuk. en av mina vänner sa att han inte älskade sin flickvän längre, men inte
vågade säga det till henne, bara till mig. någon från mitt förflutna gav sig in i mitt nu och försökte
göra sig en plats i all röra.
allting snurrade. det är fortfarande inte helt över. det snurrar fortfarande när jag ligger kvar i sängen
på morgonen, när jag vaknar två minuter innan alarmet går av.
men idag ändrades någonting. lugnet, det där lugnet, är tillbaka. jag har saknat det så och nu är
det tillbaka i hjärteroten. det ligger mjukt och samtidigt tungt och betryggande hos mig nu.
det löser sig.
JAG FÖRSÖKER
my pictures
skickar mejl fram och tillbaka, ställer hundra frågor och skriver under papper.
tänker på två stora fönster ner mot en charmigt stökig gata fylld med restauranger. jag tänker på
den franska natthimlen och de blöta trottoarerna som jag vet väntar på att jag ska komma i
början av september.
jag tänker på ny luft att andas och nytt språk att använda. nya människor att lära känna och
fortsätta lära känna sig själv genom att försätta sig i situationer man inte är van vid.
men jag tänker också på att vara ensam. att fylla en väska med sina saker och flyga iväg från
någonting tryggt, någonting man älskar. jag tänker på om jag orkar ta mig igenom de jobbiga
stunderna, igen (men vet redan svaret). jag tänker på om det är värt det (men vet redan svaret).
jag tänker på om jag kommer hitta hem, bygga bo, när jag väl återvänder (vet inte svaret).
upp och ner. förväntan och förtvivlan och allt däremellan.
försöker använda all min lediga tid åt att försöka slå mig ner i mig själv och finna ro.
det går sådär, men jag försöker.
TOKYO JAG SAKNAR DIG
det är som att bryta upp. bryta av ett förhållande med någon man älskar så innerligt men det
går bara inte att lappa ihop för att man inte fungerar tillsammans, trots att båda vill.
så gärna vill vara med varandra men det släpper i sömmarna och en tyst förtvivlan sipprar in och förstör.
man har kämpat och kompromissat. gråtit sig till sömns och känt sig hög på lycka och odödlig.
suttit med smutsiga knän på en varm trottoar mitt i natten och gråtandes vinkat in i taxi,
kommit hem efter skolan och dunkat huvudet i väggen och tänkt nu. orkar. jag. inte. mer.
jag vill vara fri.
spenderat sömnlösa nätter i sängen och försökt fatta ett beslut. hur ska jag göra och hur
kommer det att bli för mig, för dig, för oss. nästa dag händer någonting och man tänker att kanske
kan jag hålla ut ändå, det är ju inte så farligt. man går varandra på nerverna ibland, så är det ju.
man blir sams. njuter av varandra som bara kära kan göra. man håller om och håller av och visar sig
från sin bästa sidan.
sen gör man slut.
bryter av allt, för man inser att kärlek är en omöjlig ekvation som gör ont och lägger fälleben och
förstör.
ibland kanske man inte ens sörjer. ibland är man så känslomässigt slut och omtumlad så man
njuter av tystnaden och lugnet. man testar på nya saker och njuter av att vara ensam. få göra precis
som man vill och inte bli orättvist behandlad.
så händer det. efter många månader, kanske till och med år så blir man slagen mitt i ansiktet av en
saknad och man ligger där på marken och förstår ingenting. man förstår ingenting mer än att man
SAKNAR denna människa, denna varelse, det som var.
allt det som var hemskt, hjärtskärande och det som man fick vagga sig själv till sömns över,
är borta. kvar är det vackra.
kvar är de ömma minnena från någonting man inte känner sig hel utan.
plötsligt känner man vårsolen som kittlade i nacken den där sista dagen i april, innan det tog slut.
hur luften luktade och hur skönt det var att bara ligga i gräset tillsammans, utan några ord.
doften från taxibilen med de vita överdragen i spets som körde fram genom natten efter en natt
ute på vinglande ben och höga skratt.
kärleksfulla morgnar med solkatter som kittlar längs fotsulorna och de långa luncherna
som aldrig tycktes ta slut.
det där som gjorde ont är borta. det där som sårade finns inte mer.
kvar finns bara saknad.
kvar finns bara längtan efter att få uppleva någonting liknande någonsin igen.
det är snart ett år sedan jag bröt upp med dig, tokyo.
och jag saknar dig så mycket vissa kvällar och nätter så jag tror att min bröstkorg ska vändas ut
och in. jag minns inte hur ledsen du gjorde mig eller hur ensam jag kände mig fast att du omslut
mig varenda kväll och försökte trösta. jag minns bara allt som nu gör det möjligt för mig att ta mig
igenom min tysta vardag.
jag minns de sena nätterna, de tidiga morgnarna, kvällarna vi drack för mycket och dagarna vi
sov för länge. jag minns bara skratten och hur du visade mig livet. jag minns bara hur solens rike
kysste tillbaka livet i min tunga,
tokyo, jag minns bara sättet du förändrade mitt liv,
jag saknar dig varje minut av varje dag.
