pictures by me

jag bryter av mina meningar
viskar de första stavelserna men låter
resten försvinna i dimman mellan oss

dina ögon är för mörka
djupa
för att kunna falla handlöst

det finns en otydlig längtan
som har tagit över allt jag äger
och är

men utan den är jag ingenting


/ t

pictures by me

what is in this air?
it feels like feathery dust everywhere
and as I breathe it in
I breathe the masculine scent of his skin

and I feel homeless

my pictures

rullade ur sängen och startade dagen med sjuttiofem minuters yoga
på gymmet. efter det har jag frossat i avokado och hallon/grönt te.
nu ska jag försöka komma ur mitt lite lätt för avslappnade stadie och
fortsätta skriva på mina personliga brev.

det är nervöst det där. att skicka iväg en del av sig själv och vänta på svar
om det är bra nog. duger, räcker till.

my picture

långsamma dagar som skyndar förbi.
ska fylla kommande veckan med ett besök hos frisören och
försöka tämja det som växer på mitt huvud. måste även skriva
massor och läsa en del, men det gör jag gärna. planerar även
att åka till borstahusen en sväng och mysa med mormor och morfar.

min lillebror spelade skinny love av bon iver på gitarr för mig idag.
jag låg i hans säng och han satt i soffan framför mig. han bet sig i läppen
och koncentrerade sig, utanför fönstret var det nästan mörkt.
han hade sitt långa, lockiga hår samlat i en knut, ungefär som jag alltid har.
han log snett och började spela och jag började gråta. jag mindes det
ögonblicket jag fotograferade honom sittandes vid vattnet med en gitarr,
han var runt tio år och kunde inte ens spela. men bilderna blev fantastiska
och jag döpte dem till skinny love.

it's good to be home.

my pictures

mina senaste dagar har sett ut lite såhär på ett ungefär;
sumoturnering (något av det coolaste jag varit med om), träning varje dag,
däckar klockan tio varje kväll förutom när vi besöker små undangömda restauranger
i shibuya vars atmosfär och mysfaktor får hjärtat att slå snabbare, sitta i skolan
fyra timmar om dagen (låter lite, men det känns som fem timmar för mycket) och
gör inga läxor alls, åker upp på taket här i byggnaden och kollar på utsikten nästan
varje kväll, läser mina böcker, gör min pilates, går runt i staden och bara njuter,
äter god mat, planerar kommande dagar och lär mig om yoga.

har ingen som helst lust att vara i skolan om dagarna. det gör liksom ont i kroppen.
för det är så lite tid kvar här nu. två månader drygt. och jag vill njuta av
varje litet ögonblick och inte sitta och läsa japanska tidningsartiklar tre timmar i sträck.

my pictures

en trött och frostigt kall fredag. samling i skolan de sista två
timmarna, sitta och lyssna, diskutera. uttråkad. de nya eleverna presenterade
sig. applåder.

äta fantastiskt god ramen till lunch för att sen möta upp halva klassen
och sätta sig på ett tåg. stiga av och gå runt bland tempel och fylla lungorna
med rökelse vars rök spred sig som moln (första bilden).
möta två stora vita hundar. stå och säga aw och kawaii till ägaren fattar
hinten och kommer fram till oss. klappa tjock och vit vinterpäls och känna
en kall nos mot handryggen.
vandra runt bland alla andra människor och njuta av den friska luften
samtidigt som fingrarna utan vantar domnade bort.

till och med upptäcka min första, utslagna, sakura. körsbärsblomma.
i februari. dagen kunde inte bli bättre då.

trodde jag tills jag kom hem och från sjätte våningen såg mount fuji
resa sig mot en glödande kvällshimmel.

lagom bra fredag.

my pictures

idag tog jag och emma oss till daikanyama. kan vara världens bästa
ställe ungefär.
det är så befriande annorlunda från många andra platser i tokyo.
här finns ingen neon, inga skrikiga försäljare, ingen dundrande musik
från butikerna. det är litet, det är lugnt, det är ultramodernt blandat med
något så otroligt genuint.

jag tror vi satt i nästan två timmar och åt lunch. vi beställde världens
godaste gnocchi med krabba och världshistoriens godaste(gräddigaste) sås.

vi gick och vi gick och vi gick. jag tror att vi hittade ungefär nio stycken
caféer där vi ska fika inom den närmaste tiden. utöver det gick vi mest
runt och häpnades över att daikanyama är en sån fantastisk plats.

hade jag fått välja, så hade min dröm varit att få bo just i daikanyama
under min tid i tokyo.

my pictures

har mest rullat runt i sängen hela dagen.
huvudet var för tungt och halsen var för tjock för att
orka dra sig upp till skolan.
har börjat läsa en bok som jag tror kan vara helt fantastisk.
(det broderade hjärtat av carole martinez)
ni ska få höra mer sen.

my pictures

jag älskar ringar. desto fler desto bättre. alltid i silver.
mums.

januari

















i början av januari så tog jag mitt pick och pack och flyttade
till tokyo. första gången jag flyttat hemifrån överhuvudtaget.
det var extremt mycket intryck, färger, smaker och människor på
en och samma gång.
jag flyttade in i en studentkorridor, i världens minsta lilla rum
där inget dagsljus hade möjlighet att läcka in överhuvudtaget.
började skolan och förstod ingenting. kunde i princip ingen japanska
alls medans de flesta kunde lite, eller ganska mycket redan.
det var omtumlande, på alla sätt. hängde med nya klasskompisar
ut på kvällar och nätter. det är väl bara att hänga på, tänkte jag.


februari

















i februari åkte jag runt ganska mycket, såg och åt massor av
nytt. började köpa mycket mat och försökte börja laga lite
hemma. på alla hjärtans dag snöade det MASSOR, och snöar gör
det nästan aldrig. folk sprang runt som galningar med paraplyn.
jag flyttade även till ett annat rum i samma korridor, med två
stora fönster med massor av ljus, äntligen.


mars



















i mars gällde skola skola skola. vi hade även speech contest
med skolan. och det var ungefär så mycket man hann med
innan jordbävningen inträffade. kaos. skyskraporna svajade
fram och tillbaka, folk stod som förstelnade och försökte
greppa vad som nyss hade hänt. på stora tv-skärmar
visades det live hur tsunamin svepte in och drog med sig
hela byar. obehagligaste jag har varit med om.
jag åkte hem bara någon därefter och mådde väldigt dåligt
i två veckor. men var lättad över att vara hemma.

april













tiden jag spenderade hemma efter jordbävningen var märklig.
men väldigt mysig. jag längtade tillbaka till tokyo mest hela tiden
samtidigt som jag njöt av ett nästan sommarvarmt april.
vi satt ute och grillade om kvällarna, firade påsk, julia kom på besök,
jag åt god mat och jag klippte av mig allt hår.
klippet var så skönt, blev av med det dåliga. både i topparna och
det som nyss hade hänt med jordbävning och allt där till.

maj





















i maj kom jag äntligen tillbaka till tokyo. det hade precis börjat bli
lite varmare än de milda vårvindarna och jag hoppade in i en
helt ny klass. det där med den nya klassen var lite omtumlande,
men det funkade ju faktiskt ganska bra. fick många nya nära vänner.
det blev lite varmare för varje dag och jag njöt av att vara tillbaka.

my pictures

kan bara konstatera att jag har haft världens bästa
julafton och juldagar. världens bästa.
and the mys goes on.

my picture

älskade lilla hundperson.
tänk så mycket jag saknar dig och din lilla blöta nos
nu när jag sitter här på andra sidan av jordklotet
och känner mig ensam.
fina vovven som skrattar när man kommer hem
från skolan.
fina fina fina.

me

försöker förtvivlat få det att gå ihop. med allting.
kände hur lillhjärtat kämpade på. låg utmattad på
golvet. det snurrade vidare. är jag stilla för en
sekund så kommer allt ifatt.

tysta, smygande rörelser.
lillhjärtat kämpar vidare.

my picture

when you love someone, but it goes to waste
could it be worse

when you're too in love to let it go
but if you never try you'll never know
just what you're worth

lights will guide you home
and ignite your bones
and i will try to fix you

my picture