MICHAELJACKSON

 

 

Dagen Michael Jackson dog, den stunden, de få sekunderna alla känslorna slog ut i min kropp - har etsats sig fast i mitt minne.

Jag fick gå in på toaletten på mitt sommarjobb för gråten svällde i halsen och ögonen började svida. Korridoren dit hade aldrig varit längre och väl där brast det.

Hela den dagen spelades flera år från mitt liv upp inför mina ögon, och hans musik fanns i bakgrunden i varje ögonblick av det. Som ett soundtrack till en del av mitt liv.

 

Från att var 12år gammal var han min största och absolut första kärlek inom musiken. Jag kan inte med ord förklara vad han betydde för mig då, att ens försöka vore hopplöst.

Jag ANDADES Michael Jackson. Somnade med honom i lurarna, dansade med honom i kroppen och varje cell inom mig kunde tonerna och varenda beat i hans musik utantill.

 

Imorgon ska jag få se Thriller musikalen och jag vet att jag kommer hänföras. Att jag kommer gråta, skratta och förundras. Jag kan inte tänka mig någonting annat.

 

We miss you, Michael.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0