Idag gick min fina farfar bort.
Han som lärde mig spela fiol. Han som drömde om att bli veterinär. Han som alltid fick alla att brista ut i skratt med sina finurliga skämt.

Det är märkligt det där med döden. Den kommer, den tar, och försvinner innan man vet ordet av.
Och döden kommer nog aldrig att kännas rättvis.

Jag förstår mig inte på döden och tanken på den känns precis som universum - svindlande.


Farfar, jag hoppas du har det underbart fint vart du än befinner dig just nu och vi kommer sakna dig väldigt mycket. Men det vet du nog om.