det här med en bästa vän. jag har nog inte, nu när jag
tänker efter, haft bara en endaste bästaste bästa vän.
bara en enda liksom.
jag har alltid haft ett par stycken människor
som jag har känt att jag vill ha runt omkring mig
och som jag har räknat som mina absolut närmsta.
vissa av dem har jag tramsat runt med enda sen vi
satt i sandlådan tillsammans. vissa bort långt ifrån.
några träffade jag i gymnasiet. och några träffade
jag här.

jag känner att det inte behöver vara så att jag
vet massor personen i fråga, eller att vi umgås
ofta eller att vi delar mycket intressen.
det är mest den där tryggan, varma känslan.
någon man kan prata med, eller någon man bara
skrattar med. någon som bryr sig om, på riktigt.
någon man inte behöver ha kontakt med hela tiden,
för att sen hitta tillbaka till varandra direkt igen
när man väl pratar.
någon man bara tycker om, sådär lite extra mycket.