lördag.

så fort jag kom innanför väggarna till mitt rum så rasade jag ihop i en liten hög.

helt utmattad.

igår var jag i ginza. sen shibuya, sen izakaya, sen beat café med daniel.

kom hem för några timmar sedan.

det enda jag ska göra ikväll är att ligga ner. känna och tänka efter.

jag behöver min ensamtid ikväll. helt ensam. man är alltid omringad av människor här. är det inte i en svettig tågvagn på morgonen så är det i klassrummet. på vägen till skolan får man slå sig fram bland människor för att ens kunna ta sig framåt.

om man tar sista tåget hem på natten är man omringad av hundratals människor. går man in på familymart spelas det en melodi så fort dörrarna öppnas och personalen skriker välkommen. går du in i klädesaffärer så ropar alla välkommen och sträcker fram en shoppingbag i ansiktet på dig.

hoppar man av tunnelbanan på vilken station som helst så spelas det en jingel och man befinner sig omedelbart i ett hav med människor som har bråttom.

missförstå mig inte. jag älskar det.

men jag behöver denna kvällen. jag behöver ensamheten och tystnaden. jag behöver finna lite av mitt inre lugn som blivit bortglömt sen jag kom hit.