hej! tycker så mycket om din blogg. <3
jag undrar vad du tänker göra det kommande året när du reser hem?
jag blev så glad när du nämnde att du tänkte ett år hemma,
sen bär det troligtvis av igen! vart! vad vill du göra? jobba? börja plugga?
älskar när folk bara drar och gör vad dom vill! kram!


(det var många som hade liknande frågor, så jag tar till ett enda svar på alltihop)

tack söta, söta du.
jag flyttar härifrån om drygt två månader (hjälp).
som planen ser ut (och om jag får drömma helt fritt) så kommer jag jobba en
del i sommar. helst ganska mycket för att spara ihop så mycket pengar jag bara kan.
till hösten hoppas jag att jag kommer in på en av de skrivarlinjer jag tänker
söka och studera i ett år.
efter det vill jag iväg igen. jag känner att jag vill ut och se så mycket jag bara kan,
göra så mycket som möjligt och träffa fler människor. för det ger så otroligt mycket
mer än någonting annat, för min del. men jag vill till en annan del av
världen denna gången.




jag har siktet inställt på australien och nya zeeland.
men denna gången vill jag helst arbeta.
har redan kollat på lite olika möjligheter, hade inte haft någonting emot att
hamna på en farm på nya zeeland och arbeta där ett tag samtidigt som man kan
luffa runt och upptäcka landet. men vi får se.
jag kommer inte flytta tillbaka till tokyo igen. inte japan heller för den delen.
jag älskar att bo här nu, men det är för mig omöjligt att stanna här längre.
jag vill inte studera mer japanska (är grymt uttråkad och understimulerad) och att
jobba här är uteslutet. men det kommer för alltid vara en av mina favoritplatser
på jorden. jag kommer även åka tillbaka hit för att resa mer. det är givet.
kommer sakna tokyo så fruktansvärt mycket.





och till er som undrade hur man vågar och hur man bara tar tag och gör saker;
bara gör det. det är inte svårare än så.
det är läskigt och obehagligt och fruktansvärt ibland. man får hemlängtan så man
tror att man ska gå av och man känner sig jättedum ibland. ibland tvivlar man på
sig själv och ibland undrar man vad fan man håller på med. så är det bara.
men det är också det mest fantastiska man kan vara med om. att bara göra
någonting man har drömt om, vad det nu än kan vara. eller bara göra någonting
man känner för, för den delen.
och allt det där som är jobbigt och hemskt kommer man inte ihåg till slut.
det får liksom inte plats för det fylls på med så otroligt mycket kunskap, insikt och minnen.

jag tror själv på att om man inte utsätter sig själv för saker man inte är direkt
bekväm med, så kommer det aldrig att hända någonting.
man lär sig ingenting och man står stilla.
och om det sen skulle vara så att allt skulle gå åt helvete - då kör man på lite till.
sen är det inte hela världen om saker och ting inte går som de ska.

men det svider mycket mer att ångra de saker man aldrig gjorde.


all pictures found on tumblr