nyårsafton

dagarna här ute i skogen går långsamt. precis som jag vill ha det.
jag myser mest runt i pyjamas, äter godis, kramar familjen, gosar
med djuren, läser böcker, träffar människor, äter väldigt mycket mat,
läser en del whitman, andas frisk luft, får leriga kläder av glada
tassar, skriver och sover i en väldigt mjuk säng.

åker tillbaka till tokyo på måndag. innan dess ska det hinnas med att
åka runt lite, äta ännu mer god mat, släktträff och så.

oj vad jag vill åka tillbaka nu. verkligen. tiden här hemma var verkligen
välbehövlig, men nu känner jag att det drar.

redan när jag åkte tåget från shinjuku den morgonen jag skulle till
flygplatsen fick jag en fruktansvärd separationsångest.
allt det jag hade mått dåligt över så länge, allt som fick kroppen att
kännas tung och det som fick mig att inte känna igen mig själv -
försvann.
satte mig på tåget klockan sju på morgonen och satt där i en och
en halv timme och såg hur solen steg upp över skyskraporna,
husen, åkrarna och de sömniga motorvägarna.
och så stack det till.

fy fan i helvetet vad jag kommer sakna dig, tokyo.
när det väl bär av på riktigt.

men först kommer jag tillbaka ännu en gång. då är det du och
jag igen.
du och jag.
du och jag.