me

på grund av semester och allmän dvala har träningen helt lagts åt
sidan i två veckor. det känns direkt. lika träningsgalen jag blir när jag
väl är igång, lika jobbigt är det att få igång det igen.
(jag tycker det är träning nog just nu att dra sig upp halv fem varje morgon
innan jobbet och sen stå upp i fyra, fem timmar)
men imorgon smäller det.
upp och möta marie på gymmet och köra tills vi gråter.
äntligen.

det ska kännas att man lever.