I THINK I KNOW

 
 
pictures from tumblr
 

försöker klura ihop någon slags dialog tills imorgon. har en historia jag vill 
berätta, men tycker just dialog är så klurigt. känner inte min karaktär tillräckligt
för att föreställa mig hur de talar. jaja, nog om det.
 
för en vecka sedan hade jag världens bästa helg, någonsin. 
på lördags såg jag matt corby i ett disigt lund. hade bästa platsen, det var ett
väldigt bra förband och så kom han ut och alla blev helt till sig. 
en så otroligt fantastisk musiker. allt han sjunger låter helt underbart och han har
en så blyg närvaro som gör att man känner sig hedrad att ens få lyssna.
 
på söndagen spelade bon iver i köpenhamn. jag tog med mig lillebror och åkte
till malmö och mötte upp med vår morbror, hans tjej, oskar och hans tjej.
vi åt pizza hemmagjord pizza och cyklade sen genom duggregnet till tåget som
tog oss till köpenhamn. jag var så fruktansvärt förväntansfull att mitt hjärta hoppade
över vissa slag. 
vi var några av de första hundra, av tio tusen, som kom in först. vi drack öl och 
ställde oss tillrätta på balkongen. diskuterade poesi och såg hur hela lokalen fylldes
av människor, så mäktigt. 
även här ett väldigt bra förband, men jag kände gråten stiga i halsen varje gång de
spelade en ny låt för jag visste att bon iver snart skulle komma ut och spela och
jag kunde inte vänta.
 
det var så bra. det var så bra att jag kommer på mig själv med att tänka på det 
flera gånger om dagen. ljussättningen, deras enkla men ack så magiska scendekor,
alla nio musiker på scen och musiken som skakade om alla där.
när strålkastarna svepte över alla tiotusen människor blev det en helt surrealistisk
upplevelse. alla stod helt stilla. helt stilla med ansiktena vända mot ett håll.
så otroligt mäktigt. ÅH.
 
hade inte ens planerat att skriva om detta, inlägget handlade om något annat från
början som sedan som av sig själv raderades och så kom detta fram.
puh.

Kommentarer
Postat av: Karin

såg också bon iver i köpenhamn. alltså, det var nog bättre än mitt liv faktiskt. finns inte tillräckligt med ord för hur bra det var. det var så bra att jag grät när det var slut för att det var slut.

2012-11-13 @ 09:10:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0