UPPGIFT TVÅ
picture from tumblr
jag vaknade till ett mjukt ljus som en skör dimma över min hud och mitt
ömma sinne.
det var trångt i kroppen den morgonen, den dramatiska kurvan i mitt inre
tryckte på, ville ut
ut
ut
ut och leva
och smaka på omvärlden och bara få vara.
molnen slet sig loss från himlen utanför och smög sig ner mot mitt
nakna fönster som stod på glänt och väntade.
luften var ren och klar som aldrig någonsin tidigare och jag tänkte att kanske,
kanske
är det dags nu,
kanske är det det här jag har väntat på
men aldrig vetat
om.
munnen öppnade sig som av sig själv och in sipprade len vinterluft
och ett och annat moln fyllde bröstkorgen och lyfte mig högt
och då visste jag.
jag bara visste.
Kommentarer
Trackback
