Nu befinner jag mig i Tokyo. Vrider jag lätt på mitt huvud till höger ser jag skyskrapor och en hysterisk spelhall.

Och människor, massor och massor av människor.

Att säga hejdå imorse sved. Krama om lillebrossan en, två, tre, fyra, fem, sex gånger och viska jag älskar dig, vi ses snart igen. Tittar på varandra med tårar i ögonen. Åh min lillebror.

Mormor och morfar stod i fönstret och vinkade med handdukar, så himla fint. Då fick jag ännu mer tårar i ögonen. För att inte tala om att säga hejdå till vovvarna.

Sen kom ett sms från Julia och då brast det lite, men repade mig ganska fort(eh..eller?)

Krama om och pussa på pappa innan tåget. Mamma har jag ju med mig, hon åker inte hem förrän den 14de.

Resan gick snabbt. Jag sitter här och förstår ingenting. Tid är så flyktigt.

Träffade en gubbe på tåget till kastrup som glatt började prata med oss. Han skelade lika mycket som han hade mellanrum mellan tänderna, men fy vad fin han var. Frågade massor och skrattade som jultomten.

Hade det mysigt på flygplatsen ett tag innan flyget gick, åt, shoppade. Förstod ingenting. Bara var.

Det gick hur snabbt som helst att flyga. Kändes som fyra timmar och inte som tio.

Dock hade vi en familj raden framför oss som talade något väldigt märkligt språk, kan de ha varit från färöarna kanske?

De hade två barn på kanske sju och fyra. Dock osäker på om den minsta var fyra år, men en sak är säker, hon var alldeles för gammal för att ha blöja. OCH napp. Dålig i magen var hon också. Brydde sig mamman om att gå de tre metrarna till toaletten för att byta hennes blöja? NEJ.

Hon bytte henne på sätet. Fem gånger. En gång medans vi åt.

Kul att det var chokladpudding till efterrätt?

Nä.

Landade i Tokyo, gav ungen och mamman onda ögat innan vi gick ur planet och sen tog vi en buss till Shinjuku station. Sov som en gris. (mamma mest)

Sen taxi till hotellet och nu sitter vi här.

Eller mamma befinner sig i sängen med öppen mun och lätt dreglande.

Hur underbart är det föresten att vi fick munskölj som hetet SKIT?

Jag har liksom inte kunnat smälta så roligt det är. Behöver nog förstå att jag är här först innan jag kan på riktigt uppskatta det.

Gick på toa nyss, sitsen var uppvärmd och om jag ville kunde jag få stjärten tvättad.

Nog är jag i Tokyo alltid.