I'M WALKING AWAY
OROLIG SÖMN
EN LÖRDAG I AUGUSTI
jag är så lyckligt lottad. jag har en så fin familj. de ingifta, de nya, de som har hängt
med länge, de jag träffar sällan och de jag träffar varje dag.
igår var vi bjudna till god mat, musik och vin i ett åh så fint renoverat hus.
små skatter i varje hörn och instrument
som alla ville testa. jag låg och tog igen mig i soffan bredvid pappa efter att ha jobbat sen
klockan fem på morgonen
när han helt plötsligt fick tag på en trombon som han glatt blåste i..
utöver det så spelades det piano, det sjöngs och bjöds på vanilla chai.
en sån eftermiddag som ligger kvar i bröstet ett bra tag.
/08-18.13
LÅT MIG VAKNA NÅGON ANNANTSTANS
jag försöker hålla om mig själv i sömnen. det vet jag för jag vaknar med fingrarna hårt greppande köttet på
mina armar. jag sover djupt. nästan för djupt. jag vill vakna. drömmer om att jag vill vakna,
men någon annanstans.
det finns en tjock, tung ensamhet inom mig just nu. dryg och klibbig som sirap. när jag försöker skaka
den av mig så drar den åt ännu hårdare. den gör stegen jag tar tunga och orden jag talar släpiga.
jag vill vakna någon annanstans.
jag vill gå och lägga mig och sova. sova tills att jag vaknar någon annanstans.
tills jag vaknar i en sensommar i
paris med hela hösten och vintern framför mig.
se andra platser och träffa nya ansikten. bo ensam på en gata
jag aldrig besökt och köpa vin jag inte kan uttala namnet på. höra ett språk jag inte
kan tala och byta en ensamhet mot en annan. så att den klibbiga sirapen byts ut mot
någonting som är enklare för mig att hantera.
för den där andra ensamheten, den kan jag hantera. det vet jag.
för det har jag varit med om förr.
men det här, det här klibbiga vill jag somna ifrån och sen få vakna någon annanstans.
/08-18.13
FÖR MYCKET MINNEN FÖR LITE TID
