du är ensam nu.

staden du bor i vilar under en slöja av tidig vinter. det skoningslösa morgonljuset
rullar in över gatorna och letar sin väg ner i trånga gränder och sveper in staden i ett mjölkvitt dis. 

världen utanför ditt fönster som står på glänt har efter en lugn natts sömn börjat
snurra och göra sig redo för en ny dag. 

på den fuktiga trottoaren mittemot rullar de sista tomma flaskorna från den lustfyllda natten.
två kvarter från ditt lägenhetshus får tobaksaffären sin dagliga leverans.
de två männen delar en cigarett och skrattar högt men skratten sväljs av dimman och når
aldrig fram till dig. platsen där du arbetar öppnar om hundratrettiofyra minuter och i
trappuppgången kan du höra hur brevbäraren har börjat dela ut morgontidningen. 

du fryser.

du ligger naken och känner ditt tunga hjärta vagga dig i din stela nittiosäng.
ett tyst krig utan slut härjar under madrassen.
din högra fot ligger utanför täcket och blir gradvis kallare av vinterluften som smyger sig
in mellan fönstret och världen utanför men du kan inte förmå dig att flytta in den under täcket. 
du kan inte förmå dig att göra någonting alls. 

ett tomt ljus ligger som ytterligare ett lager färg över de fyra vita väggarna i rummet.
väggarna som nu känns naknare än någonsin tidigare.
”jag kan inte göra det här.” fragment från en bruten konversation blixtrar bakom pannbenet. för trehundrasjutton minuter sedan levde du ett annat liv tills ord knivskarpa av förakt och nedbrutna 
av förtvivlan blev en vändpunkt i ett liv som tidigare bara gått åt ett håll. de vita väggarna bländar 
dig och du sluter ögonen. 

”jag har försökt så länge, jag har gett allt jag har.”

”gör inte så här”

en vass ilning går från ögonbrynet ner till nacken. dina ögon är torra bakom ögonlocken
och bränner när du sakta slår upp dem igen. kroppen känns stum och tung. 

 din blick vilar på skrivbordet på andra sidan av rummet. en hög med papper, fyra tomma
koppar och två öppnade paket cigaretter trängs med din pappas gamla radio. det gör ont
att låta blicken vandra så du låter den vila på cigaretterna. en halvt påbörjad cigarett ligger
och vilar mot ett askfat. 
ända från sängen kan du se en svagt röd färg lämnad av läppar som en gång kysst
tillbaka livet i dig. 

”jag kan inte älska dig.” sju hårda steg ut i hallen och dörren som blev till ett svart hål
efter den hårda smällen. hundra blixtrar slår ner i ditt huvud och precis innan du slår
händerna för ögonen ser du en röd punkt i kontrast till det vita rummet.

där.

liggandes mellan sovrummet och hallen ligger en röd halsduk. du har slutit ögonen nu
men du vet att den är där. en röd, trassligt hemmagjord och nu glömd halsduk som ligger
och pulserar febrilt likt ett brustet hjärta mellan dina vita väggar. 
trots att världen snurrar vidare utanför når inga ljud innanför ditt fönster och det enda
du hör nu är halsdukens flämtande, ett sökande ljud efter någonting att livnära.

foten dunkar av kyla och din rygg är kall. 

du tänker på en bar hals. en halsgrop du älskar och nyckelben du viskat ömma
kärleksförklaringar till om nätterna. du tänker på den bitande kylan utanför ditt fönster
och på att hon aldrig kommer tillbaka. en dov duns ekar från hallen. morgontidningen ligger
ensam på din dörrmatta med dagens rubriker tryckta i svart. 

ett pulserande ljud fyller rummet. för ditt inre ser du hur halsdukens slarvigt stickade
maskor blöder och fyller hålrummen i det slitna trägolvet. 
solen letar sig in genom fönstret och målar insidan av dina ögonlock röda. 

du gråter.

hon kommer aldrig tillbaka.

du är ensam nu. 

(som vanligt blir det knasigt när jag kopierar text från ett word dokument, men jag
hoppas det går bra att läsa ändå. kommentera gärna, vill höra vad ni tycker.
obs, detta är en novell jag skrivit för länge sedan men som jag nu har skrivit om helt
i princip)